Eurohobbys Byggsidor

Tågbordet

Som vi kommer att se i denna avdelning är bord ett tänjbart begrepp. I huvudsak kan vi se två grupper, skiva och fackverk. För det sistnämnda bör du ha relativt god snickarvana. Då skiva är det mest förekommande och enklaste kommer vi att titta på lite olika varianter av denna metod. Vi börjar med banan längs väggen eftersom denna konstruktion kan användas till många av de övriga. Vi börjar med en enkel punkt till punkt bana längs den 3,5 m långa väggen, från denna kan vi sedan fortsätta vidare.

Virket är 28x70 mm hyvlad gran, allmänt betecknad glespanel i bygghandeln. Ramen skruvas ihop, utan att limmas, med 70 mm träskruv. I denna illustration är den fäst i väggen och har stödben i framkanten.

Att använda någon form av hyllsystem som stativ ger gott om förvaringsutrymme. Det kan även användas som tungt argument i förhandlingarna om platsens i anspråkstagande för en modelljärnväg.

Skivan jag visar är en 12 mm konstruktionsplywood. Den är något dyrare än spånplatta eller OSB, men den är bättre i alla avseende. Sågar man den på kortsidan får man ut 3 bitar på 120 x 80 cm. Skarva över regel (28x70); här har jag lagt regeln med bredsidan upp för bättre skarvunderlag. Jag limmar inte, då belastningarna är väldigt små och så är det enklare när man behöver ändra något.

På skivan limmar vi frigolit. Vi börjar med 30 mm. Nu säger de flesta: Nä! det smular så mycket, fel säger jag det är du som är snål. Frigolit är makalöst på att göra eggen på bladet slött. Använd en brytbladskniv med smalt blad, köp lågprisblad, byt blad så fort det börjar ”snöa”. De använda bladen fungerar utmärkt då man behöver spetsen, t.ex. skära kartong. Och du, det är inte förbjudet att ha en dammsugare i närheten. Den billigare frigoliten är lättare att använda än den tätare. Lim och spackel fäster bättre och det är inga tyngre saker som ska på. Då den är porösare dämpar den även resonansljud bättre.

Mot trä limmar vi frigolit med vanligt trälim, men ska man limma frigolit mot frigolit måste man använda ett frigolitlim då trälimmet inte torkar mer än i kanterna där luften tränger in. Varför börjar vi inte att bygga direkt på skivan? Elementärt min käre Watson; då blir det ett väldigt platt landskap utan sänkor, bara höjningar och det brukar låta väldigt mycket också.

Frigolitlimmet, Woodlands Foam Tack Glue, är rätt mycket dyrare än trälimmet så vi punktlimmar. Det räcker väl. Som synes är böcker användbara som tyngder för att pressa ner skivorna.

När vi fortsätter över till andra långväggen blir det via en smalare bit, "någon" kan ha synpunkter på åtkomlighet vid fönsterputsningen. Bilden visar spåren för banan med gods-hantering, men vill du göra den andra varianten ”puttar” du in bortre växelgatan (som med fördel kan spegelvändas) med hjälp av ytterligare en kurvbit innan växlarna i framkant.

Ett mellanting är denna variant där en vändslinga ger rundkörning i ena ändan av banan (punkt till punkt) med en säckstation på övre planet. Har du större plats till förfogande kan du fortsätta bygga längs väggarna, detta exempel visar en sådan variant. Säckstationen blir då en station eller hållplats från vilken linjen fortsätter.

En källarlokal med drygt 30 löpmeter vägg var som gjord för detta sätt att bygga bord. Banan började i en ända med ett tågmagasin där tågen vände. Efter följde tre stationer där mitt stationen fick en anslutande sidolinje, vilken bara var ett kortare spår som kom ut ur en tunnel. Vitsen med detta var rent trafikteknisk, en rälsbuss kom lite då och då ut som anslutningståg. Avslutningsvis låg ett likadant magasin som det första i andra ändan, fast spegelvänt. Med 10 cm frigolit kan vi få minusnivå på just 10 cm. En annan sak; detta var i källaren till ett hyreshus så ljuddämpningen var ett tungt vägande skäl.

Trevlig lösning om man vill ta angränsande rum i besittning. Ta för säkerhets skull bort dörren, om sådan finns. Det kan bli vissa problem med hyresvärden om du sågar hål i den. Den uppskjutande delen blir ett berg med tunnel igenom, där man från vänster kan se ett stenbrott på andra sidan. Bron är en klassiker från Faller.

Nu ska vi titta in i tågrummen hos grabbarna som rivit en och annan bana. En bekant till mig gillar att köra med Schweiz som förebild. Som synes på denna bild används ett hyllsystem som underlag. Till höger ska alperna torna upp sig, spåren på nedre plan är ett av tågmagasinen. Hålet i skivan bakom fungerar som ingång för att komma åt spåren. Spåren till vänster är upp- och nedfart till nedre magasinet, de leder upp till en drygt 5 meter lång station vid limflaskan.

Nu börjar det likna berg, spåren nederst i framkanten leder in till magasinet över det andra. Dessa spår går till andra ändan av huvudstationen. Från stationen går en sidolinje vindlande längs alpsidan. Denna linje slutar som säckstation vid den övre stödmuren. Lägg märke till listen i underkant av himlen, alptoppen! Murverksplattorna kommer från Faller.

Här har vi det klassiska ”hörnberget” i det går bibanan upp några snäpp. Spåren ligger i en spiral inuti, en så kallad helix. Denna anordning tar cirka 1 kvadratmeter yta och måste vara åtkomlig från insidan. Ett sågverk är placerat där linjen kommer ut uppe på toppen givetvis har det en spåranslutnig. Spåret fortsätter åt vänster.

Den här hörnan av banan är gott och väl 2,5 meter lång och 1,2 meter bred, det vill säga som en ”vanlig” tågbana. Lokstation och containerterminal tar ganska mycket plats, och ändå måste vi göra dom mycket mindre än dom är i verkligheten. Driftsbangården är tacksam att detaljera.

Var och en förstår säkert att man inte gör en bana av den här kalibern bland de första man bygger. Han, liksom jag och en hel del andra, har startat där ni förmodligen är nu. Det är som med andra saker i livet, man får jobba sig uppåt. Rummet är 3,5 x 8,0 m detta utrymme får man inte helt plötsligt utan detta var något som togs hänsyn till när det blev aktuellt med ett byte av bostad.

Går vi nu tillbaka in i vårt lite mindre rum och tittar på om vi kan göra något av detta blir det nog ett nej, eller? Valde du att bygga en ”köra” bana skulle det inte vara omöjligt att placera en lokstation vid B, I eller K. Blev det ”godshantering” finns det plats vid A till både lokstation och containerhantering. Detta sker då på bekostnad av andra byggnader vilket inte behöver betyda att banan blir sämre. På en mindre bana tvingas man att göra fler val av vad som ska vara med, och det betyder att en hel del önskningar inte slår in. Se det då från den ljusare sidan; det som finns med är de saker du önskade mest. Med stor sannolikhet kommer du då att trivas bra med din modelljärnväg. Att jag tar med ett par så här stora anläggningar beror på att drömmar är gratis och ur dessa föds idéer. Min kompis har haft drömmar, stora sådana: Miniatur Wunderland i Hamburg. Tyvärr var det lite för trångt i hans hobbyrum. Men många idéer är hämtade därifrån. Det är tillåtet att ha drömmar.

Fackverkskonstruktionen är ett av de äldsta sätten att bygga på, särskilt stora banor med många nivåer. Min "Ruhrområdet" var byggd på detta vis. Det krävs vana för att ge sig i kast med sådana här anläggningar. Som bekant kan vana och erfarenhet inte köpas utan måste inhämtas med övning. Detta är min bana nr 37 och då räknar jag inte den jag limmade fast i golvet som liten.

Min miljö är Ruhrområdet, med tidsperspektiv sent 1950-tal till tidigt 1970-tal, d.v.s. lite landskap och mycket industrier. Eftersom det i praktiken är en rundbana (väl kamouflerad) med hållplatser, kan jag trafikera den som jag behagar.

Banan är L-formad med måtten 4,5 x 3,2 meter, där gavlarna är ca 1,7 meter. Det finns ingen chans att nå så långt in på en fast bana, så denna står på 8 stadiga, hjulförsedda ben. På detta vis räcker det med 60 cm tillgodo mot väggarna, mer vore önskvärt.

Ett tågmagasin i bakkanten blir ungefär lika stort som banan vi började med i ”pojkrummet”. Det är ca 20 cm fri höjd och vid ingångsväxlarna 30 cm. Med nåbarhet från båda sidor är det inga problem att åtgärda de olyckor som uppstår, för det händer.

Det är många olika nivåer att mäta in och det blir tajt på en del ställen. Planering och stombyggnad pågick i ungefär ett år. Planerar du en sådan här bana, om än inte så här avancerad, men över 10 kvadratmeter, så tänk på att du får lägga betydligt mer tid på den än den vi har i det lilla rummet. Det är lätt hänt att ett sådant projekt går i stå.

Den här brosektionen var allt annat än lätt att göra då den ligger i en lång kurva. Det blev mycket sågande, skärande och limmande. När man ser tågen köra över här var det definitivt värt mödan.

Det ser bättre ut om kanterna runt banan får någon form av beklädnad. Mina brukar bli gröna!

Nu saknas det bara lite mer grönska och smådetaljer. Vi får anledning att återkomma till denna anläggning även i andra avsnitt. Då ska vi försöka hitta lösningar på anpassning av platskrävande saker för att se om det är möjligt att få in dom på en mindre anläggning.

En underjordisk station? Ja åtminstone hållplats. Låt tanken vandra tillbaka till B på vår anläggning, där de 3 spåren ligger i framkant. För att vinna lite mer mark åt industrierna skulle det här kunna vara en lösning. En eller två uppgångar till markplanet så att folk kommer till sitt jobb. Det man måste tänka på om inte ”taket” görs löstagbart är att alla fasta installationer måste vara på plats. Figurer och andra småsaker kan sättas dit i efterhand, även om det är lite ”pilligt” Smala plattformar, typ de från vår enkla bana, gör sig bra då man har 3 spår. Den innersta kan vara lite bredare. En sådan här ”showstopper” mer eller mindre kräver rejält med ljuspunkter. Även om det syns dåligt på bilden, är det ljus i kiosken.

Innan vi lämnar de stora hobbyrummen vill jag låta er ta del av en väldigt vacker bana, som också är byggd på en fackverkskonstruktion. Måttet är 4x8 meter, med ytterligare 3 kvadratmeter i ett angränsande rum. Banan började byggas i början på 1980-talet och kan väl anses som färdigbyggd, även om det sägs att det blir dom aldrig. En ny och nästan lika stor är påbörjad i ett angränsande rum. Denna får en anslutning till den äldre delen. Här är det den äldre Märklin-plåträlsen som använts, men på den nya delen blir det C-räls. Allt körs och styrs analogt. Det är bara klockan som är digital. Det är samma på den nya delen.

Tågbana bit för bit! Det låter kanske lite kryptiskt men är inte så konstigt. Att bygga banan i bitar eller som man vanligen säger, moduler, är ett bekvämt sätt att hantera det på. Tanken från början var att man skulle kunna bygga en eller flera sådana och vid speciella träffar sätta ihop dessa med andras. För att de skulle passa ihop med varandra inrättade man en standard som går under benämningen Fremo. Här går vi inte närmre in på denna standard, det finns mycket i ämnet på andra forum för den som vill ta upp detta. Om vi struntar i standarden, för att vi ändå inte tänkt oss att delta i sådana träffar men av andra skäl vill bygga bit för bit, kommer här lite tips.

En modul kan även delas i mindre bitar för att få plats, som ovan till exempel. Dessa tre bitar kan bara fogas ihop på ett sätt, men kan förlängas med valfria bitar likt ovan till höger.

Min Nr:40 är lite av en hybrid då skivorna ligger direkt på konsoler med en stagande list i framkanten. Mitt i är det ett fristående bord och som synes ger denna lösning rejält med förvaringsmöjligheter. Den här banan hittar du som Jonstorp i Galleriet .

Inspirerad av formen på min bana undrade en vän till mig om jag kunde designa en bana passande för vindsutrymmet ovanpå hans garage. Det lät lockande och av orsaker som jag inte går in på här beslöt jag mig för att ta mig an detta. Som synes är det en bordskonstruktion likt den som presenteras i början av detta avsnitt.

Trappan kommer upp ca en meter från gaveln, detta gör att vi har möjlighet att få rundkörning. I detta fall är rundkörning ett krav som måste tillgodoses. Av åtkomstskäl är djupet på skivan vid gaveln 30 cm till skillnad från långsidorna som är 60 cm. Tungan i mitten håller en bredd av 84 cm vilket innebär att vi går runt med 36 cm spårradie. Det är bara denna halvcirkel som har radie 1.

Det kommer att bli en kontrollpanel (bildställverk) i ändan på mittsektionen. Denna sektion blir i huvudsak gods, uppställnings och driftsbangård. I bortre ändan finns en "trekant" så att tågen kan köra ut och in som man behagar. Följer man ett tåg ut från något av de fyra uppställningsspåren vänsterut leder en lång stigning upp till ett mötesspår, det finns fyra sådana på linjen. De båda som är närmst kameran (syns på nästa bild) har ett tredje parallellspår som inte har förbindelse med mötesspåren. Vi är nu uppe 5 cm över mittendelen och linjen fortsätter som fejkat dubbelspår till nästa mötesspår i bortre hörnan till höger. Det blir en rejäl bit att köra. Mellan de bortre mötena är det avsevärt kortare, detta kommer att avhjälpas visuellt med ett meterhögt berg vid gaveln. Vid nästa möte finns en viadukt under spåren för "lägesskifte" och spåren börjar gå neråt igen mot dubbelspåret. Vid sista mötet bär det nedåt igen och vi är tillbaka bär vi började. Som du säkert ser är infartsmöjligheterna maximerade.

Vid andra gaveln där djupet (mot väggen) är mindre blir det en ravin med en 85 cm lång stenviadukt som dubbelspåret passerar. Denna bana är konstruerad och anpassad för en väldigt speciell person och har en del inslag som kanske inte passar flertalet av er andra. Jag vill bara visa ett annorlunda tänkande och utnyttjande av ett utrymme som hyste en massa andra saker, det gör det fortfarande men sakerna är nu organiserade, lättare att nå samt man har fått en rejäl modelljärnväg. Ta detta som ett argument då du ska förhandla med HSB (hon som bestämmer, Ulf Beskows benämning på någon du bor tillsammans med)