Åsliden

Åsliden

Ett rivningsbeslut är definitivt inte lätt att ta, särskilt som besökare påpekar: Det är väl synd att riva en så fin bana! Jovisst är det men betänk att de är här väldigt sällan men jag lever med banan på heltid. I ett halvårs tid har tankarna funnits där men tvekan har varit för stor ända tills nu. Den natten som (det har varit fler än en med funderingar) blev avgörande för att ta steget summerade jag saker som inte var helt ok. Växlarna var starkt bidragande. När jag sedan för mitt inre såg hur det kunde bli (jag har en bra förmåga att i huvudet visualisera saker) var det ingen tvekan.

Rivningen startade "Morsdag" på eftermiddagen och tog drygt två dagar. Efter knapt två veckor till såg det ut så här. Det är samma bord som tidigare, nästan. En skillnad är att jag höjde det 15 cm. Ytmässigt är denna något större men spårlängden är kortare. Bakgrunden var en av sakerna jag inte var helt nöjd med, inte i sig själv men att fönstren störde.

Hur löser man då detta, man måste ju kunna öppna dom? Nej i mitt fall är dubbelfönstren inte öppningsbara och det andra har jag haft fritt för att kunna vädra. Efter lite tester kom jag fram till att det är effektivare med att öppna dörren som nu är fri igen. Med några skivor renoveringsgips "slätade" jag ut väggen där bakgrunden skulle sitta. Stenbrottet ville jag gärna ha kvar och eftersom det mer eller mindre var byggt fristående var det enkelt att skära ut. Fortsättningen åt vänster får byggas upp igen då den blir lite annorlunda mot tidigare. Stickspåret in till brottet kommer endast till att fungera som "statist" med parkerade vagnar. Växeln är "stelopererad" för att undvika missöden på den vackra infartsvyn. 

Eftersom djupet på banan nu är 2,4 m behövs det möjlighet att nå från annat håll. Det blir som tidigare 60 cm att nå, något mer i hörnen. På den tidigare banan gjorde jag försök med att lägga i skivor i gångarna men det fungerar dåligt i efterhand. Nu gick det att göra redan från början och med bra resultat. Ett handtag undertill gör det enkelt att lyfta ner en sektion, de är 60 x 60 cm. Efter att ha jobbat ett tag kom jag på att det räcker med var annan sektion, de andra kan vara fasta. Dock väntar jag med att fästa dessa till de större arbetena har kommit längre, framför allt på den breda huvudsektionen.

Här föll en viktig pusselbit på plats. Att ha saker utspridda på flera platser blir i längden rörigt, inte minst, när man går för att hämta det man behöver. Ni har nog alla varit med om det, man har glömt vad det var man skulle ha när man kommer dit. Här har jag fått mitt vad man i USA kallar "Man cave" fast här hemma hos oss säger vi hobbyrummet. Efter att par veckor har allt kommit på sina rätta platser och jag trivs väldigt bra med detta upplägg. "Kontoret" till vänster och verkstad/byggavdelning till höger. Jag lät en bit av banan gå ner sidan om arbetsbänken, här blir det ett industriområde. En annan sak är att jag kan koppla över kör- aggregaten på "verkstaden" till anläggningen om jag vill provköra på en längre sträcka. De två övre hyllorna kommer undan för undan att tömmas i takt med att banan byggs.

Ni kanske undrar: Varför i hela fridens namn har han satt ett reliefhus mitt på framkanten av banan?

Svaret är: Tågex. har sitt ställverk i byggnaden. Den här anläggningen blir "minimalistisk" när det gäller det elektriska. Förutom ett par strålkastare vid stenbrottet är det bara växlarna som behöver ett elsystem och så givetvis körströmmen. Mit problem var att ett ställverk som sticker ut från banan hindrar framkommligheten då jag alternerar stolen mellan "kontor" och "verkstad". Nu fick jag ett enkelt och smidigt ställverk. Logiken är så klar att jag inte behöver något som förklarar hur det fungerar, men troligtvis blir det för syns skull lite siffror vid respektive knapp. Belysningen vid stenbrottet tänds "lokalt", barnbarnen kan behöva en syssla.

Spårläggningen är i stort sett klar det är bara stickspåren som ska fästas. Detta väntar jag med till jag fått de byggnader som ska stå intill. Säkrast så för att undvika onödigt jobb med att flytta fastlimmade spår. Den bakre stationen som egentligen är ett öppet tågmagasin heter Björkhäll. Huvudorten framtill som inte är en stad och inte liten by utan något där emellan är Åsliden.

Så här blir det med "arbetsöppningarna". Tretton meter bakgrund blev det. Ett bra tag framöver kommer det inte till att hända något på själva anläggningen, det blir husbygge. Jag kommer inte att bygga dessa direkt "ur lådan" utan det blir målning för att få bort plast utseendet. De flesta av de tidigare byggnaderna får troligen också en omgång med färg eller så byts de ut mot nyare. Det blir ett drygt arbete men det är ju inte "målet" som hägrar utan "resan" dit. Övrigt som sparats från den tidigare anläggningen är "rensat" och klart för att återinstalleras samt packat i de lådor som står på hyllorna. Men dom över 3300 träden då, ja det blev tio större lådor som nu står under bakre delen av anläggningen.

Huvudsatatiuonen har fått merparten av sin ballast på plats, plattformarna är klara likaså perrongtaket. Detta kommer från KMJK. Bryggorna från Entec är på plats och ska bara justeras i höjdled. Det gör jag betydligt längre fram i byggnationen och eftersom de är avtagbara ska de inte tillbaka för än det mesta är klart. Tyvärr måste man för bästa resultat sätta stolparna redan i det här skedet, vis av erfarenhet från banan före. Toarullarna med röd tejp är "varningskoner" som förhoppningsvis ska spara ett antal "återplanteringar" av stolpar som rivits ner av "byggherren". Jag har 10 - 15 hus som nu ska byggas och nivån på byggandet ligger rätt många snäpp över "direkt ur förpackningen". Bilder på dessa kommer efterhand. Huvuddragen för hur bebyggelsen är klar. Detalj och markplanering kan ej göras för än dessa är klara så det lär dröja en eller ett par månader innan detta sker.

Husbygge pågår för fullt. Som synes är även grunden för landskapet i stort sett klar. Detta är ett måste för att kunna detaljplanera var byggnaderna ska placeras och vad som behöver anskaffas. De flesta tidigare har blivit ersatta, förutom de mindre i bakgrunden. Dessa ska mest fungera som just bakgrund och för att förstärka djupet i anläggningen. Åsliden som är inspirerad av Kvidinge, som ligger några kilometer härifrån, börjar växa fram. Min hustru är uppvuxen där och svärmor ska få berätta hur livet var på-70 talet då det hela utspelar sig.

Åsliden är en mindre ort längs linjen Skåne - Småland dock utan någon verklig förebild. Mest troligt är att den ligger på den skånska sidan. Eftersom det inte med framgång gått att övertala Preiserfigurerna att börja röra på sig är ett annat beslut att allt utom tågen ska vara som ett foto. Detta innebär att jag "fryser" ögonblicket till en lördag förmiddag med vackert väder i juli månad.

Luckorna fungerar utmärkt och har blivit stadigare då jag "klätt på" landskapet med mer frigolit. Denna "trappstegslimmades" för att få höjd variationer. Hur jag ska forma den slutliga strukturen får ni se lite längre fram. Jag ska testa lite olika ideér.