Eurohobbys Byggsidor
Rälsrengöring
Detta är ett populärt ämne. Med erfarenhet från de flesta rälsfabrikat tänker jag ge mina synpunkter i ämnet. Rätt eller fel? Det finns ingen skarp gräns här, du får efter mina synpunkter avgöra själv. Med vissa metoder kan jag bara säga: Det går fortare att slänga rälsen direkt, smärgelduk är ett av dom.
Har du inte stiftat bekantskap med något där hemma som benämns dammsugare så är det hög tid nu. Skämt å sido så är första steget vid "banstädning" och framför allt räls rengöring att få bort damm och större partiklar. Tillbehöret på bilden kommer från Biltema, tyvärr säljer dom inte detta längre. Det finns dock andra liknande, sök på tangentbordsdammsugare. Man kopplar den till en vanlig dammsugare så det blir bra krut i den (den är även mycket användbar vid städning av bilen). Då den "stryper" dammsugaren ganska rejält brukar jag ha en fot på denna. När det börjar bli lite väl varmt låter jag maskinen gå ett tag utan tillsatsen så att den svalnar.
I det här sammanhanget har vi även modellrallarens största misstag. Vadå? Jo du kommer in "tågrummet" för du är sugen på att köra, det var kanske ett bra tag sedan sist så suget är stort. Det första tåget rullar ut, efter ett tag börjar det gå lite ryckigt. OK vi provar med ett annat, va konstigt det börjar göra likadant. Tillhör du dom som tror att damm är selektivt och bara lägger sig på vissa ytor så blir du besviken. Du har just fixat dig en massa extra jobb. Du kulle ha börjat att dammsuga spåren innan du startade, nu sitter det "skit" på både lok och vagnshjul. Detta innebär att du måste rengöra allt. Jomen det räcker väl att göra rent lokhjulen! Besviken igen blir du, vagnarna tackar för sig och lämnar återbärning till rälsen. Din iver att få köra har gett dig en "käftsmäll". Nu måste du även putsa rälsen då lok och vagnar tryckt fast skiten i dessa.
Bilden ovan visar min "arsenal" av "rälsputsare". Träbitarna i övre raden är planhyvlad fur 30 mm långa 15 x 21 mm under denna en foglist 8 x 21 mm. Sammanhållen av en skruv med M4 gänga och en "mussepiggmutter" (vingmutter) Nere till vänster några skinnbitar. Dessa tar jag från arbetshandskar som ju vanligtvis går sönder i fingrarna först. Biten som sitter i insidan av handen där tummen är fäst är ganska stor och den slits knappast något alls. De båda klossarna i mitten används tillsammans, den första fuktad med lacknafta, den andra "torrdrar" jag med. Jo jag vet, det finns "bättre", kemiskt ren bensin, isopropylalkohol, T-sprit, thinner m.fl. Betänk då följande: Samtliga dessa har en kraftig avfettande verkan vilket ju är bra för att lösa upp smuts. Nackdelen är att den ger sig på plasten i rälsbädden också, inte så att dom löser upp den. Nej dom är lömskare än så, dom drar ur mjukgöraren i plasten. Man kan kort säga att plasten åldras extremt fort, vilket gör denna skör. Helt plötsligt ramlar rälerna av då rälsbefästningarna spricker, jag har sett detta ett antal gånger. Uno Miltons anläggning på tekniska i Stockholm har i alla år rengjorts med lacknafta. Jomen det är ju olja i lacknaftan, NEJ det är det inte, det är paraffin. För tvårälsrallaren som kör på räls av nickelsilver blir det en sidoeffekt med ett ytterst tunt lager som bromsar oxideringen men inte i nämnvärd grad försämrar ström-upptagningen. Vidhåller du fortfarande att använda de kraftigare, var ytterst noga med att inget kommer på rälsbädden.
Möbeltassen har jag till "punktinsatser" den är även mer användbar för N-skalan. Det finns två sorter, den på bild, där filten är "inbakad" i plasten och den där den är limmad. Den sistnämnda går av förståeliga skäl inte att använda med något lösningsmedel.
Då är vi inne på den mer brutala avdelningen eller om man så vill, pest eller kolera? Dessa metoder kan bli aktuella när det inte fungerar med ovanstående metoder. Jag tänker i första hand på er som efter många, många år i "exil" från hobbyn plockat fram er gamla modelljärnväg. För Märklinrallaren är det då frågan om "plåträls" (M-räls) och denna har fått ytrost, mer eller mindre synlig. Tvårälsrallaren har samma fenomen, här kallas det oxidering (rost är också oxidering) gemensamt är att loken går ryckigt och det blixtrar om hjulen. Försök inte köra hjulen rena det resulterar bara i brännsår på dessa. Det gamla hederliga gröna skol-suddgummit är relativt skonsamt och repar inte direkt metallen. Nästa steg är sista försöket om än drastiskt. Det finns rälsrengörings gummi (på Tyska "smirgelgummi") dessa är direkt grymma mot rälsen. Något mildare är dom sista i raden på bilden. Våtslippapper 800, men ställ dig frågan: Skulle du ta till detta om din bil var kraftigt nedsmutsad? Tror inte det, dessa metoder rengör effektivt precis som när du slipar/mattar ner färg inför en ommålning. Reporna som är väldigt fina är till för att färgen ska fästa bra. Dessvärre i vårt fall fäster smutsen på vår räls också mycket bättre så du får rengöra betydligt oftare än om rälsen hade varit blank. För att få igång en gammal anläggning kan det vara befogat. Blir det en mer seriös återupptagning av hobbyn bör du nog överväga att satsa på ny räls. Detta gäller i högre grad om du ger dig in i den digitala världen, här är det ju inte bara ström som ska komma in i loken.
Preventivmedel????? Missförstå mig rätt, dessa små "kuddar" (monterade på en hjulaxel) som släpar mot rälsen, tar upp väldigt mycket smuts. Slirskydd och olja från loken är de största "miljövandalerna" på anläggningen. I kampen mot dessa förlänger "kuddarna" som kommer från Noch intervallerna mellan "storstädningarna" rejält. Ingen vätska, inga tyngder ska användas det gör inte funktionen bättre bara tvärtom. När den är mer eller mindre nersliten har den gjort sitt. Finns även till N-skala. Montera på flera vagnar och låt dom åka med på banan hela tiden. Framåt eller bakåt spelar ingen roll. Vi har inte märkt några olägenheter vid rangering eller i övrigt under alla de år vi använt dom.