Eurohobbys Byggsidor
Driftsbangård
Detta är ett avsnitt som jag mer eller mindre glömt bort men som helt klart måste vara med. Aktualiteten blev om inte akut så i alla fall näst intill när Märklins nya vändskiva dök upp. Därför börjar jag med att presentera de tre vanligaste Fleischmann, Märklin och Roco. Anledningen till att jag börjar med vändskivan är att Märklins nya (även Trix) ställer till det en hel del när man ska välja. Det är med andra ord en hjälp till att fatta rätt beslut innan denna ganska dyra pryl införskaffas. Samtliga ligger i samma prisklass men det gäller grundutförandet. Som med mycket annat kan extra tillbehör för att styra skivorna som önskat bli kostsamma.
Det är den här nya från Märklin 74861 (finns även i Trix 66861 utförande för tvåräls) som ställer till det i valet av vändskiva. Den är helt uppenbart gjord för att styras via Central Station för att kunna nyttja alla finesser. Man kan styra den från Mobile Station men det är bökigt och det finns inskränkningar, dessutom måste man gå in på Märklins hemsida för att få veta hur. Instruktionen som medföljer saknar detta avsnitt (än så länge) Som det mesta på deras hemsida måste du klara tyska. Att köra skivan analogt går men man behöver köpa till en ställpult (för deras nyare signaler) och en specialkabel (reservdel) dessutom kan du inte tillgodogöra dig alla de finesser som du betalar för. Det betyder att det inte medföljer någon kontroll till skivan. Segmenten har 12 graders delning och jämfört med de två skivorna här under är de ganska klumpiga. Min åsikt är att kör du CS så får du många roliga saker och bryr du dig inte om att det är hög kant runt om är den rätt.
Fleischmanns i utförande 3-räls (Märklin) med anslutningar för K-räls. Detta är skivan som Fleischmann tillverkat åt Märklin i mer än 40 år så man kan väl säga att den är välbeprövad. Med 7,5 graders delning av segmenten passar skivan till nästan samtliga lokstall i marknaden.
Roco skivan levereras endast för 2-räls så du måste köpa till anslutningsspåren. Jag har ingen personlig erfarenhet av denna mer än att den är krånglig att serva och laga. Segmenten har fler delningar än de båda andra skivorna. Kontroll medföljer.
Det här är mina personliga åsikter: Kör du 2-räls med annan räls än Trix-C så väljer du skivor från Fleischmann eller Roco, dock finns det andra fabrikat också. Om jag kört Märklin analogt eller med Mobile Station skulle jag valt Fleischmanns vändskiva, troligt är också om jag kört med Central Station och lagt stor vikt vid utformningen av lokstationen hade det blivit Fleischmanns. Det är inte för inte som den varit med i över 40 år.
Hur ser det egentligen ut på ett "Bahnbetriebswerk" eller lokstation på svenska? Jag väljer att resonera kring hur det vanligtvis ser eller såg ut på ett tyskt sådant. Principen ser i stort sett ut på samma vis vid ett svenskt. För vår del innebär det egentligen bara att de byggnader och tillbehör som finns i byggsats till 99% är med tysk förebild. Här under visar jag en principskiss för att kunna förklara var olika saker bör placeras för att behandlingen av loken ska löpa så smärtfritt som möjligt. Rent krasst måste vi först konstatera att minsta ytan vi kan få in detta på är 50 x 80 cm om vi ska ha vändskiva och då är det ändå trångt.
Som många andra arbetslinjer är flödet viktigt för arbetet på en lokstation. Ett enda spår in till skivan skulle innebära om inte kaos så i vart fall orimliga väntetider. Det tar en stund att slagga, fylla på kol, vatten och sand. Är då detta enda spår upptaget kommer inte något lok ut för ett nytt uppdrag. På en liten lokstation med bara enstaka lok skulle det fungera med ett spår. I dessa fall är det ytterst sällsynt att det fanns vändskiva. Troligtvis är det oftast på en modelljärnväg denna typ av lokstation som får plats. Flödet är dock detsamma och denna typ kommer att avhandlas längre fram.
Vid 1. på bilden kommer loken in och den första anhalten är slaggropen (spåret sidan om är utfarten). Här släpper man ner den heta kolslaggen från fyrboxen i en vattenfylld grop. Det vanligaste är att man i modell bygger denna själv, om inte kan man använda Fallers inspektionsgrop. Den här platsen kan även ligga vid 2. där man fyller på kol men det är ovanligt då slaggningen är ett riskfyllt område. Kolkranar finns i många olika versioner, de enklaste fyller man skopan för hand. Det fungerar på små lokstationer, kommer vi upp i nivån med vändskiva tar detta för lång tid. Här används lite större grejor där man fyller på "fickor" med hjälp av en större kran. Från dessa kan man snabbt fylla på kolförrådet i loket. Vid 3. står sandtornet och vid 4. vattenhästen. Dessa är ofta placerade så att man kan göra båda åtgärderna samtidigt. När loket är klart körs det till skivan och vänds varefter det backas in i lokstallet, det placeras så att skorstenen hamnar under en rökhuv. Dessa sitter under skorstenarna som finns på lokstallet. Anledningen till detta kommer när det är dags att elda på pannan, röken ska ledas ut i det fria inte fylla stallet. Spåret vid 5. kan användas till olika saker, ibland kan det finnas behov av mer än ett. Vanligt är en inspektionsgrop eller plats för sotning av panntuberna och uraskning av sotskåpet bakom luckan i nosen på pannan. Dieseltankställe kan behövas och/eller tjockoljedepå för oljeeldade ånglok, spåret vid 6. får representera dessa. De tre kvarvarande spåren får illustrera lokstallet. Ska man ha alla de ovan uppräknade sakerna så bör det bli minst ett med 6 portar. Men som ni vet har byggherren av banan stor makt och bestämmer enväldigt hur det ska vara. Ytterligare spår utanför vid sidan av stallet är vanligt. Där kan motorvagnar och diesellok ställas upp då dessa inte har samma behov av stallplats som ångloken eftersom dessa behöver mer omsorg vid uppstarten.