stationsområde

Stationsområde

Det är ytterst få modelljärnvägar jag känner till som inte har någon station. På den enkla banan som vi började med är stationen den viktigaste delen för trafiken. Eftersom det inte är alltför gott om plats måste vi utnyttja den väl. Två spår, med möjlighet till rundgång av loket, är ett måste. Ändan av spår 2 får även tjäna som magasins spår.

Bakom dessa spår finns industrier med egna spår som ansluter, vilket inte är ovanligt i verkligheten. Spåret uppe till höger kommer nog att vålla lite bryderi för växlingspersonalen, men det är avsiktligt gjort.

Perrong med tak tar för stor plats på en så här liten station, så vi platsbygger en plattform. En bit 2 cm frigolit och några remsor murverksplatta går åt. Man kan även måla kanterna i en betonggrå nyans. Se till så att alla fordon går fria från kanterna innan ni avslu­tar konstruktionen.

Ett första steg är grusning mellan spåren så det ser mer färdigt ut. Ogräs och dylikt brukar ju dyka upp så småningom. Det är det vi kallar fortsatt detaljering.

För spår utan bädd gäller i stort samma som med bädd, förutom att plattformar och perronger blir lite lägre. En annan variant av kanten är färdig och böjbar i plast. Den limmas på kanten av frigoliten. Det kan behövas lite tyngder och spik för att hålla den på plats medan limmet torkar.

Här lägger vi en gatstensmönstrad murverksplatta. En bit underlagsfoam för golv, som vi tidigare använt, och betonggrå färg fungerar även fint. Belysnings­stolpar, om de ska stå på plattformen, måste planeras in tidigt i konstruktionen för kabeldragningens skull och även sett till frigången för lok och vagnar.

Gatstensmönstrad platta passar in i stilen tycker jag. Det ser ännu lite ödsligt ut; ett 20-tal figurer, lite ogräs och små buskar piffar upp och levandegör det hela. Station från Auhagen.

För att komplettera stationsområde med banvallsräls kan man jämna ut mellan spåren. Det finns ju inte vall på stationsområdena. Börja så här:

En 6 mm hård frigolitplatta skärs något mer lutande än vallen i ena kanten. Använd gärna ett nytt vasst blad.

Passa den mot det ena spåret och tryck till vid det andra så att rälsen gör ett avtryck, skär av biten i detta.

Snedskär med lite mer lutning än spåret. Okej du spil­ler lite, men det är ju meningen att det ska bli bra.

Man kan avsluta så här ifall man inte vill ge sig på att skära runt växlar. Det är inte mycket svårare men ger mer spill. Missar kan spacklas med frigolitspackel.

En station (numera konstgalleri) vid den nerlagda smalspårsbanan. Station och bondgård från Auhagen. Stenkross från Faller

Även om det står en del folk på perrongen och väntar så är trafikunderlaget mindre än vad det varit. Hitom plattformen syns ännu rester av ett upprivet ett spår. Station från Kibri. Perrong från Faller.

Vid godsmagasinet går tiden sin gilla gång. Två gub­bar sitter bakom skjulet vid godsmagasinet och dricker pilsner (ej i bild). Lite in­spiration för vad du kan åstadkomma med fantasins hjälp. Kom bara ihåg: Rom byggdes inte på en dag, det tog några dagar till.

Vagnar från Märklin och Roco.

Det är kanske få förunnat att kunna bygga så här stora stationer, närmre 6 meter lång. Egentligen är det här med längden på en station en helhetsfråga. I princip kan man säga att trafiken bestämmer hur långa stationsspåren behöver vara. En annan faktor är hur man vill uppleva stationsområdet då man betraktar det.