ruhrområdet

       Eurohobbys Byggsidor

Ruhrområdet

Inspiration

Tyska tågtidningar innehåller då och då anläggnings idéer med "förföriska" teckningar. Det finns ett antal kända konstruktörer av dessa bl.a. min favorit Rolf Knipper tyvärr avliden sedan en tid. Barkhof förekommer flitigt samt Ivo Cordes som gjort den här. Jag var tvungen att skära ut sidorna och skanna av dem samt plasta in dem. Detta beroende på att de redan var ganska vältummade efter år av drömmande och funderande, de tålde inte mycket mer hantering.


Man brukar ju säga, tredje gången gillt. Så är fallet med denna banan. Första gången var i mitten av -90 talet med Märklin K-räls, för många kompromisser ledde till rivning. Andra gången var 10 år senare och i N-skala på grund av storleken, 3200x4200 mm i H0. Denna gång med PC-styrning, tyvärr gör sig inte banan i så liten skala och det där med PC var inte direkt min grej. Tidsmässigt var det 80% PC och 20% bana, jag har inte detta intresse för datorer så det blev avveckling. Nu har omständigheter gjort att utrymme och förutsättningar finns. Eftersom jag funderat i åtskilliga år i omgångar på denna bana så började jag med att rannsaka mig själv om vad jag verkligen ville göra och på vilket sätt jag skulle använda banan för att trivas med den. Slutsatsen blev en 2-räls analog likströmsbana (mestadels Fleischmann) där jag inte har någon direkt trafikide utan kör tågen efter tycke och smak gärna ett i taget för att kunna njuta till fullo av det. Den här anläggningen har ganska stor tyngdpunkt på själva byggandet och det får gärna ta tid. Eftersom de flesta byggnader får byggas "scratch" så vet jag att det inte blir något snabbt avklarat. Ett par byggnader finns kvar från den första. Tanken är att försöka bygga så likt förebilden som det är möjligt men jag tillåter mig att tolka den med stor frihet. ”Im Ruhrgebiet” betyder helt enkelt i Ruhrområdet, det är alltså denna miljö som avspeglar sig i anläggningen.

Till vänster, originalspårplanen som var införd i Modellbahn-Magazin januari och februari numren 1982 och är ritad av Ivo Cordes.


Till höger, en omarbetad version av originalet där jag ändrat fram för allt på hamnen. Den snyggt kurvade inbuktningen var väldigt svår att få till. Anledningen till att det ser ut så är åtkomsten. Långsidan är 4,2 m och kortsidan är 3,2 m originalet skulle byggas in fast och då behövdes löstagbara delar och mindre djup i vinkeln. Min lösning då jag har större plats till förfogande är en anläggning på hjul så att jag når från alla håll. Genom att göra inbuktningen rak får "oljekajen" större längd. Efter bron hänger presenningar som skydd vid blästringsarbete på bron, detta är ett kamouflage för att spåret försvinner in under taket på varvsbyggnaden och vidare under trädkronorna. Slussporten ersätter jag med kaj och hamnmagasin också detta för att dölja spåret som går genom silobyggnaden och kommer ut baktill över bron där. Den uppfällbara bron över till varvet är tekniskt set svårbyggd, motiveringen till varför den finns där är en möjlig utökning av anläggningen. Nu blir detta inte aktuellt i mitt fall, en torrdocka däremot vore ett trevligt inslag och så en "ren" oljekaj. Här blir det mindre förändringar, spåret som går in i vägtunneln försvinner då det inte tillför något nämnvärt. Hörnan med hållplatsen får lite mer hus och ev. en mindre stationsbyggnad.

Detta "garnnystat" är renritat från originalet och jag kommer undan för undan medan jag bygger att beskriva hur och varför alla spår ligger som de gör. Allt är nämligen väldigt noga uträknat. Som tidigare nämnts har jag gjort några justeringar med utgångspunkt från att jag inte behöver tänka på åtkomligheten. Längst upp till höger ligger ett "gruvspår" i och med att jag kunnat lägga magasinet på samma "kortsida" får jag möjlighet att trycka in tomma vagnar i gruvbyggnaden och där lasta med kol. När sedan de lastade vagnarna kommer ner i magasinet är det bara att lasta av på samma ställe. Då får gruvan tillbaka tomvagnar i stället för de lastade man skickade föregående dag.

Ett nio-spårs tågmagasin med bra åtkomlighet blir det. Den maximala tåglängden ligger på två meter så här är lite marginal också.

Inga bilder blev tagna då ramen tillverkades men det kommer att synas framöver då det är en enkel och traditionell metod. Anläggningen står på åtta hjulförsedda ben, detta för att lätt kunna dra ut den så att man kan jobba bekvämt från alla håll.

Här syns vinkeln med hamnen (det som egentligen ligger under "vattnet") Spåren till vänster är upp/ner spår till magasinet, högra spåret går ner till magasinet.

Det är nio spår här nere, alla rymmer tåglängder på 2,5 meter så här finns marginal. Växlarna i förgrunden är utfartsväxlar som körs upp, de bortre är ingångsväxlar som styrs elektriskt.

Ställverket gjordes klart i förväg, fördelen är att ha en definierad anslutningspunkt för alla kablar. Jag kommer att montera räls, växlar och signaler samt koppla in och testa dessaundan för undan. Det håltagna bandjärnet som sitter sidan om spåret tjänar som "skyddsräcke" för att inte en urspårning ska leda till materiell förstörelse.

Helt analogt, två Fleischmann köraggregat sörjer för driften av lok, växlar och signaler. En 70 VA trafo förser belysningen med ström. Panelen går att skjuta in under anläggningen så att åtkomsten på banan blir bättre.

Rälsläggningen är förberedd och rälsen ska läggas permanent samtidigt som strömförsörjningen till spår och växlar kopplas in vart efter, givetvis provas allt undan för undan.

Trådarna löper mellan krampor (märlor för icke Skåningar) Jag håller mig till vissa "stråk" för att undvika att fastna i dem.

Infartsväxlarna till tågmagasinet är inkopplade.

En växelmatris ser till så att det bara behövs ett knapptryck för att komma in på rätt spår. Växelmatrisen består av ett antal dioder som hindrar strömmen från att gå till fel växel. Detta innebär även att växlarna i magasinet drivs med likström. En nackdel är att kärnan i växeldriven på sikt blir magnetiserad och kan få svårt att lägga om. Lösningen kan vara att ha en "spegelvänd" matris och skifta vart annat år.

Här är stoppsträckorna och utfartsväxlarna, dessa kör man upp. För att göra det väldigt enkelt har jag bara en tryckknapp som jag håller nere några sekunder (man räknar till tre på skånska) då har loket hunnit ut på uppspåret. Väl uppe finns två vägval, detta återkommer vi till längre fram. Innan man lämnar magasinet finns en signal med stoppfunktion (den enda på banan med denna funktion) Om jag inte är redo att ta över tåget stannar det, är jag klar att ta över slår jag över till grönt.

Svarta knappar styr växlarna och de vita vid sidan om startar tågen i magasinet. En röd lysdiod mellan dem talar om att loket kört in på stoppsträckan, med andra ord spåret är upptaget. Vad som står på vilket spår får jag själv hålla reda på. Det finns ju lite olika varianter, man kan t.ex. trycka på någon knapp och se vad man får upp (random varianten) Mitt vanligaste sätt är ett tågkort som sätts i ett fack för respektive spår. 

Här är läget på rälsläggnings fronten.

Lokstationen håller på att justeras lite för att allt ska få plats. Signalerna är på plats men ej inkopplade. Eftersom dessa ej ska ha någon tågpåverkan kopplas alla in då all rälsläggning är klar, de får då egna kabelstammar.

De två spåren till vänster är utdragsspår för växelloken, de till höger kommer fram ur "underjorden" (egentligen går de under hamnbassängen) en bit bortom växeln.

Denna sträcka är den enda som bildar en vändslinga och som bekant för tvårälsrallaren blir det då kortslutning. Den enklaste lösningen för mig är att stanna loket och polvända körströmmen för att sen köra vidare. Logiken ligger i att loket kör i den riktning man vrider körvredet åt på de synliga sträckorna (med ett undantag) IR grinden som syns på bilden talar om när det är dags att stoppa loket. Jag har provkört förloppet och det fungerar utmärkt men när "locket" läggs över detta dolda spår är det lite svårare att veta var man ska stanna loket. Då är lösningen denna indikering.

Bakre hörnan med de stora Roco kurvväxlarna som ligger i "stationskurvan". Här uppe blir det lite mer pyssel för att få ihop det.

Spåren upp mot den långa brodelen är klara. Alla växelmotorer är försänkta och provade.

Skivan som bär hela hamnområdet är på plats, visserligen återstår anpassning så att frigång erhålls för spåren inunder. Att sedan beslutet om att elektrifiera huvudslingan runt banan tagits för att möjliggöra drift med ellok gör inte detta lättare då ca 15 mm måste läggas till för frigången. OK på vissa kritiska ställen sätter jag "fångare" som trycker ner strömavtagaren vid passage.

I bakkanten av banan kommer ett av "uppspåren" fram till hamn/gruv bangården som även har en liten hållplats.

Det var ganska mycket pyssel att få dit Rocos längsta kurvväxlar, men oj vad snyggt det blir. Det är bara växlarna och spåren dem emellan som är Roco, i övrigt är det Fleischmann räls med övergångsskarvjärn mot Rocorälsen.

Belysningen över banan har nu förutom arbetsbelysningen (lysrör) fått min tidigare Intellilight (Uhlenbrock) som "driftsbelysning" Med växling mellan dag/natt, mulet/solsken och en del åskväder med "torrt" regn kommer anläggningen, när den fått lite mer landskap, att göra sig större rättvisa. Bygge av brodelarna har påbörjats (Kibri) och jag förstår varför man angett svårighetsgrad tre (Profi) det är pilligt och tidskrävande. För att kunna göra hela sträckan mellan fabriksområdet och växlarna vid hållplatsen klar krävs att alla broarna finns. För att öka svårighetsgraden ytterligare ska tre av dem "knäckas" så att de bildar en svag kurva.

Planeringen av bakgrund pågår och denna kommer till att sitta på väggen. Att ha den fäst på banan skulle innebära att den måste demonteras för minsta lilla arbete. En annan fördel är att man kan arbeta med bakgrunden vartefter man bygger landskapet, eftersom banan står på hjul. Det blir lösa skivor som hängs på krokar, den vid fönstret måste kunna tas bort enkelt ty då och då måste något göras för att se bra ut!!!!

Skivan som utgör bottnen på hamnen d.v.s. vattenytan är tillpassad och fastsatt. Det vita är Woodlands 12 mm frigolit som ska utgöra hamnplan och kajkanter. Det blir Fallers stålspontade kajkant som används, dock något modifierad.

Brofästena har fått rätt höjd och fästs vid plattan. Broarna är ännu lösa eftersom det är lättare att måla dem för sig själva. Bropelarna behöver även de en "behandling"

Den för gruvan och hamnen gemensamma bangården är påbörjad. Denna måste vara på plats för att kunna fortsätta med spåret som går över alltihop.

Det tar betydligt längre tid att lägga räls när man inte gör det på en plan skiva. Bron som leder från kurvan med de slanka växlar till baksidan av hamnmagasinet har en tunnelöppning i ena brofästet. Sådana här "utsvävningar" tar också tid att göra men samtidigt är det nog detta som gör det så roligt att bygga denna bana. Att banan är rolig att köra på har jag ju redan provat. Fallers "brinnande skatteverk" har fått bli förvaltningsbyggnad åt gruvan. 

När jag "inventerade" anläggningen som sparats från tidigare bana framkom att tidens "tand" satt lite väl många spår för att det skulle vara vettigt att lägga en massa tid på den. I stället växer hållplatsen i bakre hörnet till ett mindre stationssamhälle där de flesta byggnaderna används.

Rampen mellan broarna ska att döljas inuti hamnbyggnaderna eftersom det inte finns några tunnel fähiga berg i Ruhrområdet. Det blir ju även lite tjatigt att alltid ha med dessa "tunnelberg" för att dölja att det rör sig om en rundbana.

Efter bågbron skruvar vi upp svårighetsgraden av brobygge till en nivå som utmanar tålamodet. Här kommer tre fackverksbroar i rad fast inte rakt utan i en svag kurva. Detta innebär att ändarna måste byggas om så att de blir vinklade över pelarna. Då delen mot bågbron behöver kortas av använder jag den överblivna delen till detta. Enklast är troligen att sätta broarna kant i kant åt det hållet man betraktar banan från och fylla ut glappet bakom då detta inte syns. Innan detta kan ske ska pelarna dit och som bekant kan inget (än så länge) stå fritt i luften så det blir till att konstruera något.

Kabelstammarna växer undan för undan. Alla växlar är inkopplade så när som de två i hamnen (kablarna är dragna) Körströmmen är också på väg att bli inkopplad då nästan samtlig räls är lagd. Återigen är det hamnen som återstår och det beror på att en bro måste konstrueras.

Den av sex broar bestående delen rakt över bangård och hamnmynning är klar. Detta innebär att det nu går att köra hela varvet, förvisso är det ju en rundbana men det är nästan omöjligt att se utan att följa tåget hela tiden.

En annan vinkel. Jag räknade ut att det ligger 115 meter räls inklusive 65 växlar. Efter att ha kört en del känns ställverket ganska logiskt men för att underlätta kommer jag att märka upp sektionerna så att det blir enklare att följa var man är någonstans. Det gick ju inte att ha banan i en längd på ställverket (det hade behövts nästan 3 meter) så några "färgklickar" som visar vilka ändar som hör ihop blir det.

Jag har ju sagt tidigare att jag skulle undvika att vara under tågbordet men den här banan kräver en del arbete där. Jag har letat efter något som underlättar vistelsen därunder. Av en händelse hittade jag denna "solstol" på Biltemas båtavdelning, ryggstödet är ställbart. Det är numera bekvämt att jobba därunder då ryggen är avlastad. Problemet med att glömma att ta med alla saker ner kvarstår, fast det är ju ett helt annat kapitel. Det mesta och drygaste syns knappast, elarbetet. Nu är körström, växlar och signaler inkopplade. Strömförsörjningen till belysningen är uppdelad i fyra grupper och dragen ut till fördelningspunkter under anläggningen. Här kopplas ljuspunkterna in efter hand.

Som barn på -50 talet var jag oerhört begeistrad i kabel-dragningen i radioapparater, det var så vackert. Det är väl kanske därför mina kabelstammar tenderar att likna detta fast i lite modernare tappning. 550 meter tråd har det blivit.

Nu kan snart locket till körpanelen skruvas fast, en sista testrunda ska dock genomföras. Som synes har även skivorna i framkanten börjat komma på plats.

En bit kajkant är gjord och det ser bra ut, det återstår dock en hel del till.

I stort sett är alla framkantsskivor monterade. De kommer att målas gröna. Som synes har bakgrundsskivorna kommit på plats, den framför fönstren är avlyftbar.  Tanken är att klistra motiv på dom, en del av dom skymtas i hörnan längst fram på banan.

Detta är biten av framkanten som saknas. Det blir lite pyssel här då man ska kunna "titta in" i både den nedre uppfartsrampen och den ovanför liggande "underjordiska" hållplatsen.

Från början var det inte tänkt att ha överledning men jag vill kunna köra ellok. Huvudspåret runt har fått detta. Det blev en del justeringar för att klara den ökade höjden.

Den "underjordiska hållplatsen" har fått belysning och börjat detaljeras. Plattan till "ovanvåningen" kommer inte till att läggas på för gott för än jag tycker det ser bra ut här nere.

Lamporna är inkopplade och nya kopplas in efter behov vartefter. Notera belysningen i den "glasade" övergången, 11 små glödlampor ger ett fint gammaldags sken. Med några dioder ska jag justera styrkan så att det inte lyser för mycket. Jag är inte motståndare till LED belysning men atmosfären från -60 talet hade inte den vitheten i ljuset så jag använder vanliga glödlampor.

Lite spårvagnsaktigt över ledningsarrangemanget men jag behöver något lågt som går under plattan då stolpar blir för högt. Utseendet spelar ingen roll då det inte syns utifrån, det huvudsakliga är att det fungerar. Och det gör det.

Här är den andra av tre sådana passager och även lite ofärdig rälsläggning, bron.

Arkaden är på gång samt även plattformen vid personspåret. Notera ballastningen av spåret i framkanten och att det även tillkommit lite grönt d.v.s landskap(ning)

Infarten till hållplatsen, det är folk på väg över till den yttre plattformen. Hoppas bara att det kommer ett tåg snart. Var lugna det kommer, tågmagasinet är laddat för körning senare i dag när sonsonen kommer på besök.

Byn i hörnan planeras, vi får väl se vad det blir av detta.

Kibris hamnkran är byggd och det visar sig att vi får fylla ut i hamnen så att den får plats. Nu är ju inte detta med att fylla ut i hamnen några konstigheter när man betänker närheten till Helsingborg, där kan dom fylla ut.

I förbifarten är de synliga kanterna spacklade, slipade och målade. den sista strykningen med grön färg kommer senare och blir något dovare grön.

Det har “poppat” upp en del idéer om hamnområdet så därför fick jag lust att hålla på med detta. Just att ha lust att göra något är något som jag tycker att vår hobby går ut på. Det är riktigt, sista bron hänger i luften och det blev en bågbro till. De båda “fejkbroarna” ska kläs med presenningar eftersom varvet inte vill ha kringflygande blästersand när broarna ska renoveras.

Här syns spåret som kommer ut i mitten av andra bågbron. En av idéerna var att göra en torrdocka på varvet. Den är täckt av ett tak och lite annat som döljer spåret men det finns en hel del att detaljera här när man gör ett stort underhåll på en personfärja.

Fallers kajkant gör sig fint här, det gick åt 6 förpackningar. Kajen är täckt med 0,5 mm plasticard som ska målas betonggrå. Fogarna är för att efterlikna de som finns i verkligheten, de kallas dilatationsfog och är till för att betongen ska kunna röra sig utan att spricka. Färgen på vattnet är blandad till samma kulör som Fallers “sjöfolie” och över denna ska det hällas enkomponents plast som vatten (Faller/Woodland) Detta kommer inte att ske på ett tag då det ska hända mer i vattnet vilket jag återkommer till.

Nu är överledningen klar och testad där det var kritiskt med frigången. Som synes hänger början av hamnspåret i luften men nu är det dags att konstruera en bro runt detta.

Auhagen har ett husbyggande i lösvikt, Bau Kasten System, vilket jag tänker använda till i stort sett alla industribyggnader. Jag började kolla lite med kartongbygge men det blir inte som jag tänkt mig och nu har jag även ändrat mig angående belysningen i byggnaderna. Mer om detta framöver.

Det blir stort men industrier är ju stora, tyvärr kan man inte göra själva hamnbassängen proportionerlig men jag tycker ändå att det ser bra ut. Nu är ju vitsen med dessa byggnader att dölja spåret i kurvan mot baksidan av anläggningen. Silon byggs av 75 mm avloppsrör 350 mm höga, till höger om dessa kommer en byggnad som döljer “utfarten” på baksidan. 

Jämför man loket och byggnaden så är det en liten industribyggnad. Mellan bron och första byggnaden ska det bli en varvsbyggnad över torrdockan. den kommer alldeles intill bron. Större delen kommer att vara öppen så att man kan se hur varvsarbetarna sliter med att få färjan klar i tid. Gapet mellan de båda gula byggnaderna blir en specialare som jag hoppas ska fungera, tåget ska köra genom trädkronorna på en klunga träd. Det är ett trick jag använt förr men då var det mellan en byggnad och bakgrunden då behövdes inga stammar utan bara toppen av kronorna.

Före och efter bilder! Den som inte ser skillnaden har just sparat många arbetstimmar. Rostmålning av räls! Detta är något jag sett en hel del prov på, man gör det ju för att få bort den blanka sidan på rälsen. Effekten blir även att rälsprofilen verkar mindre. På bilder där man använt ljus “rostfärg” tycker jag snarare att man framhäver och förstorar profilen.

Efter att ha studerat verkligheten tycker jag att en mörkare gråbrun nyans stämmer bättre. Järn skyddar sig själv genom att bilda rost och inom något år är denna rost ganska mörk. Det tar sin lilla tid men resultatet är mödan värd, nu fuskar jag lite genom att inte måla baksidan som inte syns. Ett problem med rostmålning och nedsmutsning är att de rörliga delarna i växlarna lätt “klibbar” fast, detta kan leda till att växeln måste bytas. Vid rostmålningen, som görs med pensel låter jag dessa delar vara omålade.

Industribyggnader är stora! Det som från början verkade för stort ser rätt ut nu när det är på plats. Jämför man med lok och vagnar är det proportionerligt. När man ser artiklar om Amerikanska anläggningar med industrier är deras byggnader så här stora. OK! hamnbassängen kund varit större men ofta var det trånga “hål” i kanalen och det ser inte konstigt ut. 

Några takbitar till bara.

En massa “jox” på taken och runtomkring så liknar detta ganska mycket det på teckningen.

Problem blev det då jag gjorde bakre byggnaden lite bredare. Den går utanför kanten, ska jag kapa byggnaden?

Skorstenen är en mäktig pjäs, mest tidsödande vid byggandet var att sätta dit alla stegen, över hundra små “jäklar”

Det var gott om extra rörbitar med i Fallers byggsatser så jag har så det räcker till att detaljera alla industrier på banan, och det blir över. Det är nog mer plast i gjutstammarna än i delarna.

Tankarna ser bra ut tillsammans med byggnaderna. Kajen målas med Fallers betongfärg 180507.

Bron är nu uppbyggd kring spåret och ska förses med gångbanor och räcken samt målas. Sedan drar jag mig vidare till gruvan men sticker in lite med bygget av varvsbyggnaden då båda ska göras i kartong.

En byggnad över varvet är “stomrest” Den är byggd i kartong och klädd med Auhagens dekorplatta “korrugerad plåt” Taket är än så länge kartong.

Portar brukar inte finnas på sådana här byggnader så det problemet är löst.

Hamnkranen har fått räls att köras på och kajerna är klara återstår bara att fylla igen mellan de sista spåren.

I stället för att såga i industribyggnaden beslöt jag att bygga på gaveln några cm för att den skulle få plats. Efter lite funderingar så tog jag till lite mer, närmare bestämt 30 cm. Ja varför inte det finns ju gott om plats numera.

Fördelarna är flera, den underjordiska hållplatsen blir lite rejälare och husraden längre. Industriområdet kan disponeras bättre.

Det blir även lättare att få frigång för överledningen.

Nu blir intrycket att spåren fortsätter rakt fram klarare då man inte längre ser kurvan.

Samma sak med det bakre spåret, detta viker av bort från åskådaren så att man inte kopplar ihop det med hållplatsen. Eftersom den ej synliga delen blir lite längre kan man “hålla” ett längre tåg här för att det inte ska dyka upp direkt efter att det försvunnit.

Arbetet med förlängningen fortskrider. Som synes har bakgrunden blivit längre och det återstår bara lite ny färg. Framför fabriks-byggnaderna syns det som ska bli väg.

Nu blir fabriksområdet betydligt bättre. I framkanten är plattan över hållplatsen uppsågad så att den kan böjas upp mot vägen för att få en avtagsväg ner mot den lägre delen.

Som synes blir det gott om plats för uppfällda pantografer. Lite stödmurar och vägbankar kommer att täcka runt vägen vilken blir väldigt bred i H0 skala. Tanken är att göra lite parkeringsfickor och en busshållplats längs med kanten mot fabriken.

Spåren försvinner under en vägbro och vägen går ut i bakgrunden. Det blir en slänt på andra sidan vägen som döljer spåren. Eftersom spårbädden sluttar något och ställverket är för lågt för överledningen får jag göra en påbyggnad på grunden.

Här har vi lite murverk runt nedfarten till tågmagasinet och utdragsspåret för gruv bangården. Ställverket som står vid lokstallet ska ner på den bara “fläcken” intill stickspåret för motorvagnarna.

Jag kunde inte få ihop bakgrunden med hjälp av MZZ motiv så som jag tänkt mig. Att rita och måla som på förlagan övergår min artistiska ådra och då återstod bara en färdig bakgrund.

Det blev tre stycken Auhagen och För att få längd så det räckte blev det en som gick att förlänga åt båda hållen.

Ett “störande inslag” var detta träd som dominerar, därför placerade jag det där spåren (och tågen) är så nära det som möjligt. Med hjälp av träd framför kommer det då inte att bli lika markant.

Lite stödmurar och utfyllnader är på gång.

Återgången till ursprunget i hörnan ser bra ut och snart är vägen från hamnen nere vid vägtunneln. Det blir lite arbete vid husen då dessa måste följa med i backen.

Varvsbyggnaden har fått tak, lister, hängrännor,stuprör och belysning.

Gruvan med utlastningssilo

Grönska

Luftledningarna i bakgrunden klara.

Lokstationen grusad.

Ändstationen för rälsbussen vid övre hållplatsen

Alla industribyggnader har fått “ljusboxar” man kan alltså tända i olika lokaler. Det blev drygt 50 st.

Auhagens tegelmur är så snygg att jag inte kunde låta bli att sätta den vid fabriken.

Fotografen var uppe med helikoptern över hamnen —

— och bangården. där det var “tågmöte” —

— en sidobyggnad över tunnelingången är under konstruktion.

Hyreshusen är nu en fast enhet med trottoaren som “bottenplatta” All belysning är monterad och det blev många trådar så om jag vill kan jag nästan tända varje rum för sig själv.

Baksidan utåt, varför? Jo det är en miljö som är väldigt rolig att detaljera, utsläppet av biopubliken, varuintaget till köttaffären, i mitten bilverkstaden som bjuder till rikligt med “allt möjligt”

Tankanläggningen är klar att tas i bruk, första oljepråmen har lagt till. Men det är gott om målningsarbete kvar på båtarna innan det är dags att fylla på “vattnet”

Ruhrgebiet har nu kommit till vägs ände. Återstår gör smådetaljering men den största anledningen till att det är dags för rivning är att min kropp inte klarar av att stå stilla några längre stunder och definitivt inte på en pall för att nå in på banan. Den nya banan som är konstruerad för mer eller mindre sittande arbetsställning blir min Nr: 40. Här följer en bildkavalkad på en bana som varit otroligt rolig att bygga.

Hamnen

Gruvan

Gruvan

Bangården

Lokstationen

Driftsbangården och Underjordiska stationen.

Stylus AG

Genomfartsleden

Att riva en bana kan vara både sorgligt och stimulerande på samma gång. För mig är det början på ett nytt spännande projekt då själva byggandet nog är det roligaste. Som segling t.ex, det är inte målet som är huvudsaken utan resan dit. Vad som ska prioriteras vid tillvaratagandet av saker kan skilja sig ganska markant. Bygger man på “hög nivå” med omfattande behandling av räls (räls där man själv lägger ballast) är det inte lönt att försöka få upp denna i skick så att den ger det perfekta resultat du siktar på. Du är ju på väg att flytta upp en klass. Skulle man resonera helt krasst så borde man göra av med allt ( kanske inte lok och vagnar) för att inte låsa sig i en massa kompromisser. På min nya bana är det inte mycket som är kvar från tidigare, mest träd och gatlampor. Vad som tagit några år att bygga tog knappt två dagar att riva. Jag avslutar med en bildserie av “slakten”

Det blir en hel del "överskott"

Alla kablar loss, återstår att ta bort alla brytare (drygt)

Kablar som är långa återanvänds

Framkanten avlägsnas

Hamnbyggnader tas bort

Industri och stadshusen försvinner

Bakre uppfarten från magasinet demonterad

Ranger, huvud och gruvbangård borta.

Långa “benet” demonterat

Sista biten demonteras, mycket av virket finns nu i den nya banan.

Slutet på fyra års byggande av banan Ruhrgebiet är nått

Copyright © All Rights Reserved to Claes Olofsson