Eurohobbys Byggsidor

Jonstorp

Innan rivningen av förra banan var sedan lång tid denna bana planerad. Givetvis var det inte in i minsta detalj utan mer generellt. Eftersom kroppen sagt ifrån gällande arbetsställningarna skulle det bli något som mer eller mindre kunde hanteras sittande. Några “orangutang armar” har jag ej heller så djupet 60 cm var vad jag stävade efter. Spår / trafikmässigt inte något tillkrånglat och ej heller dolda spår. Det blev fyra stationer och en hamn med hållplats. Körningen sker mestadels från punkt till punkt. Det finns en bro som ganska enkelt kan åstadkomma rundkörning om så önskas. (sker mycket sällan) Det som hägrar med denna typ av bana är att man kan få in ganska många småstationer och ändå ha bra längd på spåret mellan dom. Jag hittade en artikel med tecknade bilder av en modulbana i en tysk Mj tidning. Dessa blev inspirationen till nuvarande bana.

Skivan är 12 mm konstruktionsplywood och översidan är 730 mm över golvet. Jag ville ha den något lägre men då kom det i klammeri med elementen. Landskapet byggs upp av vanlig billig frigolit, det räcker väl för det här ändamålet. Den är betydligt enklare att skära än de tätare typerna. 0-nivån för spåren är satt till 50 mm över skivan för att kunna gå ner med spåret samt göra undergångar för t.ex. vattendrag och vägar.

Nytta och nöje! Sidorna vilar på konsoler, mittdelen är fristående, mycket av ramverket till den gamla banan har återanvänts här. En stor “omorganisering” av husets förvaringsbehov har gjorts så att saker som inte används ofta finns här.

En hamn var inte med bland bilderna på modulerna. Här var ett avsnitt där den ligger för sig själv vilket är bra då storleken på byggnaderna gör att de dominerar. En hamn genererar dessutom en varierande godstrafik. Oljedepån “legaliserar” dessutom mitt talrika innehav av tankvagnar. Att byggnaderna redan fanns var ju även det ett skäl till att bygga denna del. Spåränden i förgrunden var från början en tanke på rundkörning men på andra sidan stupade det på kurvradien. En pall som stod i vägen skulle senare bidraga med lösningen.

Efter hamnen kommer en tvåspårig station. Stickspåret i förgrunden var tidigt vikt för ett stenbrott. Det andra stickspåret skulle ha ett spannmålsmagasin. Genom att gå över till motsatt sida av mittsektionen blir det rejält stora radier. Här kommer huvudstationen med bebyggelse att ligga. Det är bara vid transformatorn det är mindre, men 550 mm är väl godkänt. Märk att ingången till kurvan är progressiv för att få en mjukare övergång. Vidare bär det ner mot ett "öppet tågmagasin"

Genom ytterligare en stor kurva kommer vi till andra ändan. där bron över till hamndelen ska vara. Stationen här var den bild i artikeln som inspirerade mest men som på grund av byggnader som inte gick att uppbringa troligen inte skulle gå att bygga, hur det blev får du veta längre fram.

Detta är bilden i artikeln

För att kunna skära med värmetrådsskärare och få perfekt resultat har jag gjort en enkel jigg. En plåtskiva sticker ut ca 5 mm från kanten av plywooden, två vinkeljärn fästs med skruvtvingar med 620 mm avstånd från varandra. Detta gör att man får in kortsidan av frigolitskivan här. När man ska skära över lägger man en stållinjal över skivan som tillsammans med plåten ger stöd åt tråden. OBS man måste ha eltejp på vinkeljärnens sida mot plåten och linjalen för att inte kortsluta tråden.

Det går att skära i 100 mm tjock frigolit men jag använder mest 50 mm, det är mer lätthanterligt. Glöm ej att “renskära” kanten om du ska ha precision, då denna för det mesta inte är rak.

För plana ytor använder jag 30 mm skivor och justerar höjden med klotsar.

För att kunna göra en ravin duger inte 50 mm sänkning. En fördel med konsolerna är att man kan sänka några för att på så sätt komma lägre ner med skivan lokalt. Åt andra hållet skulle också fungera. Om man vill ha en stigning in mot väggen kan man sätta kortare konsoler med successiv ökning av höjden. Anledningen till detta är att det ser så snyggt ut när tåget kör över denna bron. Den känns igen från tidigare banan. Här nästan krävs det en rejäl kurvradie, och det är det också.

Det behövs lite tyngd för att hålla bitarna på plats medan limmet torkar. Här går det inte med smältlim som jag använder annars (jo till distanserna mot skivan) då det svalnar innan skivan är på plats. Dessutom hinner man inte finjustera den.

Lim och färgburkar ger bra press. Lite distanser behövs för att det ska bli på rätt ställe.

När spårplanen är fastslagen och nivåerna för stationerna är gjorda ska spåren läggas. Eftersom jag använder Fleischmann Profi räls och kör analogt kommer jag att använda mig av växlarna för att styra spänningen. Genom att ta bort två “byglar” i växeln styrs spänningen till det spår som växeln är lagd åt. För att ytterligare förenkla är de motstående växlarna kopplade så att endast en “knapp” behövs för varje spår. Detta innebär att jag på mitt öppna 3-spåriga tågmagasin i stället för åtta “knappar” endast har tre. På huvudstationen, som också är 3-spårigt samt har två stickspår blir det fem stycken. Det öppna magasinet till höger blir en fejkad station, här är spåren raka och ligger längs med kanten. Huvudstationen till vänster ligger lite vinklat och i svag böj. Detta för att det inte ska se så fyrkantigt ut. För att kurvradierna ska bli så stora som möjligt korsar spåren varandra vilket gör att det måste bli en nivåskillnad. Stigningen ligger på 1,5 %, så även den lilla VW bussen från Brekina klarar av att trafikera hela banan.

Då jag har något större bredd på banan än modulen på bilden blir det ett spår mer på denna stationen. Lokstallet skulle egentligen varit med endast en port men då det fanns plats för ett med två blev det så i stället. Fleischmann Profi har mycket bra flexräls så jag använder den i största möjliga utsträckning, bl.a. för de stora kurvradiernas skull.

Jag “punktlimmar” rälsen och då behövs det många tyngder för att hålla ner den.

Detta är den snävaste kurvan på banan. Den är progressiv då flexrälsen börjar ingången, följt av en motkurva till växlar och sedan en radie två kurva och sist en till motkurva till växlar. Sedan blir det samma igen fast “baklänges”. Stigningen är utskuren i frigolit och så att säga “platsanpassad” vilket innebär en del petande på miniräknaren.

Givetvis provkörs allt noggrant innan spåren limmas fast. Ströminmatning sker på var annan meter, för att eliminera spänningsfall. I stället för att använda en grov matningskabel från trafon har jag tvinnat ihop två vanliga fram till bortre kortväggen.

El på modelljärnvägen är det som jag upplever som att de flesta modellrallare har problem med. Dom som inte har det verkar till att försöka göra det så krångligt som möjligt för att få det. Kanske lite generellt, eftersom jag började med el för över 60 år sedan är det för mig enkelt. Nu är det väl förvisso så det man kan är enkelt relativt sett. Jag har haft anläggningar som skulle få vilken politiker som helst att bli grön av avund när det gäller att krångla till det. På denna banan är det i princip bara växlar och signaler i ett system och belysning i ett annat som står för el delen. Enkelt men fortfarande tidsödande. Då alla kablar är definierade så drar jag allt i samband med rälsläggningen. Allt läggs uppe på bordet, krypa kan jag inte längre. Någon frågar: Vad gör du om en kabel går sönder? Jag har aldrig varit med om att en kabel legat och gått sönder av sig själv. Händer något så är det i ändarna vid anslutningar, där kommer man åt. Att man sedan råkar SKÄRA av en kabel, är en helt annan sak. Ring först gräv sedan, sa man.

Kablarna förläggs i stammar vilka läggs på skyddsavstånd från borr och kniv. Jag har råkat skära av kablar vid ett par tillfälle. Sedan likt verkligheten fylls det igen och även i verkligheten händer det att man gräver av en kabel.

Hamnspåren i stort sett som det ska vara.

Samma med lilla stationen. Det blir ett stenbrott där burkarna står.

Här återstår bara att slutjustera stickspåren. Detta är också den vy jag har när jag kör. Körpanelen kommer att sitta på gaveln och trafon stå där den är nu.

Ändstationen där det blev ett par mindre ändringar av stickspåren efter att de blivit lagda. Det är enkelt att ta upp rälsen när den är limmad med Woodlands frigolitlim.

Bakgrunden är definitivt inte något som ska sparas till slutet av bygget. Då blir det mycket jobb att få dit den eftersom det är en massa saker i vägen, dessutom är det svårt att anpassa till det man byggt. Ett hus kanske skulle stått några cm åt ena eller andra hållet för att det skulle se bättre ut. Jag har valt att sätta den direkt på väggen, det finns så mycket hål i väggarna redan. Vid den rivning som förr eller senare kommer blir det frågan om “total make over” av rummet.

Landskapningen har börjat, skära och limma. skära och limma. Det blev en hel del skivor innan slutet nåddes. Resultatet blev en bana som inte är så “slätstruken”

Påklädning pågår.

Bekvämlighetsflaggad arbetsplats!

Stadsplanering! Alla hus placeras och märks ut, linjer dras där kablarna ska ner. Det blir kopplingspunkter i varje hus. En 2 polig stickkontakt för anslutning till hus som har belysningen fast i själva byggnaden. Huset kan då lätt flyttas vid arbete.

Ett snitt med vass kniv efter linjen och sedan “gräv ned” kablarna med en skruvmejsel.

Här är allt täckt med Woodlands gipsbinda och på denna ska läggas “gipsvälling”.

Hamnen börjar ta form.

Manipulerade Auhagen byggnader.

Vägarbete! Lika bra att måla (Fallers vägfärg) större än det slutliga resultatet, smutsning följer.

Ballastning är tidskrävande, men en bit i taget så har vi snart kommit runt.

Integrerad körpanel, form och funktion!

Viessmanns husbelysning, rum för rum. Brawas kontaktlist.

Vintern är över, bara lite vitt kvar. Woodlands Erth Undercoat kom med våren.

Eftersom det jag håller på med nu är något som jag gjort ganska många gånger, dock med variationer, går det undan. Tanken är att komma fram till grönska och detaljering då detta kommer att göras på annat sätt än hur jag, kanske av slentrian, brukar göra. En annan orsak är alla sparade “restprodukter”, det blir inte av att man provar något nytt. Det är ju ändå frågan om strössel för över 50:-, vadå snålhet och vishet! Eftersom det är samma räls som tidigare blir ballastningen densamma.

Jag har bara dragit ut den längre då det blir mest natur kring spåren.

De gjutna bergformationerna (Woodland) har brutits och limmats fast i stenbrottet.

Tekniken att färgsätta kallas “Leopard Spotting” och finns demonstrerad på Woodlands hemsida, det finns en massa annan rolig teknik där också. Jag ska använda en del av den. För mig känns det visserligen lite väl amerikanskt och efter att ha testat lite grand så tycker jag även att det stämmer: Kvantitet och fort ska det gå, resultatet känns på något vis “hafsigt” det blir för min del lite av “hybrid” då jag låter det ta lite mer tid och “pyntar” med mer eftertanke. Det är ju ett resultat man ska leva med ett tag.

“Bottnen” där jag målat gipsen med “Earth Undercoat” är första steget att frångå “Same procedure as….” Därefter har jag, i stället för att spreja på, penslat med Woodlands Cenic cement. I denna häller jag “Blended Turf T50” När Det torkat dammsuger jag upp överflödet i en strumpa och återanvänder. Nu får jag ett underlag där Turfen inte täcker helt utan “marken” tittar upp lite här och var. Från detta ska “landskapandet” utgå.

Ett omdebatterat ämne är vilken räls som är mest naturtrogen. Som jag ser det finns det ingen, tagit direkt ur förpackningen, som ens är i närheten. För att dämpa intrycket av blank metall och plast kan man “förädla” rälsen mer eller mindre. Räls med banvall gör bara en “vädring” stor skillnad. Räls utan banvall bör ballastas om det ska se något ut. Det är en avvägningsfråga hur långt man ska gå. Ju högre ribban läggs ju mer ökar risken för sämre driftssäkerhet. Den räls jag använder nu (Fleischmann Profi) är nog inte tänkt att förädlas alls, då det är väldigt lätt att lim och ballastkorn sätter funktionen ur spel. Egentligen skulle jag bara vädrat den men då “fegar” jag ur. Eftersom jag vet var “nålsögonen” finns kan jag undvika dom. Tyvärr glömmer man sig ibland och upptäcker en växel som inte lägger om som den ska. Jag har tidigare sagt att jag inte kunde hitta någon typ av bana som jag inte byggt eller skulle vilja bygga. Men jag tror det finns en i alla fall, om man går lite utanför ramarna. Det enda jag har nu förutom tågen som inte är statiskt är vattenhjulet på sågverket (en eftergift åt att jag inte fick någon när jag var yngre) Det jag hittills byggt är modelljärnväg, men om vi tar begreppet järnvägsmodell i betydelsen att vi så långt möjligt ska efterlikna verkligheten kanske vi skulle ändra förutsättningarna. Låter vi allting vara statiskt bortfaller många problem, framför allt med rälsen. Tillig är (vad jag vet) enda rälsen där växeltungan är hel, som i verkligheten. Dessa växlar hör inte till det lättare att applicera. Hur som helst skulle jag använda detta system och möjligtvis göra en fast “rutt” genom landskapet. För en hel del modellrallare är det nog byggandet som är det mest hägrande, så är det för mig. Men man vill ju gärna kunna köra lite också. Jag är inte där ännu så vi blir kvar på denna banan och tittar på vad jag gjort med rälsen.

Så här blir det med tilläggs ballastning, helt OK men som sagt lite väl mycket plast och metall.

Tittar du på verkligheten är inte rälslivet ljust rödbrunt rostigt utan nästan svartbrunt. Jag använder “Chokladbrun” Humbrol matt enamel. Att mörka ner sidan på skenprofilen gör även att rälen ser lägre ut. Nu har vi fått lite mer “diskretion”.

Med lite “vädring” är jag på den nivån som jag är nöjd med. Detta är gjort med torrpigment Noch 61165

De tre byggnaderna i mitten är egenhändiga “kompositioner”

Sträckan fortsätter genom tunneln, som är det enda som täcker några spår.

Nästa anhalt är den “öppna dolda bangården”

Vi kommer in från höger på “huvudstationen”

Och fortsätter ut över ett par broar.

Förbi tegelbruket

In på mötesstationen, som egentligen bara skulle blivit en hållplats (men det är jag som bestämmer)

Stenbrottet är hyfsat produktivt så det blir en hel del trafik på stationen.

Det blev en bro till innan hamnen.

Nerbantad version från Ruhrområdet.

Och här är bron som på 30 sekunder kan göra det möjligt att köra runt.

Jag är klar med “grovjobbet” nu återstår “finliret” och detta kommer att pågå lite mindre intensivt och i perioder fram till dess att något nytt “bygge” hägrar så mycket att ytterligare en rivning blir följden. Nu tar jag paus från detta banbygge och fortsätter med Ralfsta, du kan följa det här i Galleriet

Det har blivit lite gjort trots pausandet. Jag bestämde mig för att använda MZZ bakgrundsmotiv och som synes föll det väl ut. Bron som visas ovan är "bortrationaliserad" då jag aldrig använder den.

Med lite erfarenhet går det fortare att "komponera" Det gäller framför allt hur man döljer övergången mot banan. Träd och buskar.

Gångbro och en liten brygga, smådetaljer som kommer till efter hand.

Nu börjar det likna natur. 680 granar och 220 lövträd och en väldig massa buskar. 

Korna har fått lite extra saftigt gräs.

Det blev ett kraftverk med damm i stället för vattenfall.

Tegelbruket har fått ett eget "lertag"

Nu är jag kommen så långt att många betraktar banan som färdig, men det är den långt ifrån inte. Som syns på bilderna har det tillkommit en hel del träd, totalt är det nu en bit över 2500 st. Det har även gått åt många påsar foliage från Woodland. Den vita sargen har blivit mörkgrå, vilket kom av att jag gjorde detta på "Ralfsta" och fann att den blev mindre iögonfallande. Under höstens gång ska jag pyssla med små detaljer så som figurer, trädgårdar, bilar m.m. Det dröjer nog ett tag innan jag återkommer med fler bilder härifrån. Jag lägger mer "krut" på att komma framåt med "Ralfsta" och då kommer det bilder därifrån.

Man säger ju att en modelljärnväg aldrig blir färdig, det finns alltid något man kan "plantera" in. Här under kommer bilder på hur min anläggning ser ut nu. Färdig eller? Jag har inget som ligger och väntar på att fixas. All grönska och träd, det blev över 2800 till slut, är på plats. Saker som kan tillkomma hör till "pyntavdelningen". Jag väntar på några vandrare och en ask med katter och hundar, dessa är slut hos Preiser. Damsugaren har "rövat" bort ett par ljusskivor på två signaler så även här väntas det. Rälsen har fått en noggrann putsning så det är en fröjd att köra nu. Förvisso kör jag tyskt -60 tal men en svensk Y6;a är på ingång. Jag har barndomsminnen av turer med sådana och jag gör som jag vill på min bana. Jag har medvetet "softat" bilderna för att inte detaljerna ska poängtera att det är frågan om en modell. Belysningen i rummet är IKEA;s Floalt, vilken går att dimma i både i styrka och färg, det gör att man kan se belysningen på banan på ett bättre sätt. Med hjälp av stativ till kameran kan jag då ta bilder med mindre bländare (stort skärpedjup) och i befintligt ljus och mjuka skuggor. Det var mulet den dagen fotografen var ute.

Vår "rundvandring" tar sin början i Waldbrunn, som ligger precis till vänster när man kommer in i rummet. I min fantasi fortsätter spåret västerut (vänster) under en vägbro till huvudstaden i regionen, Gutenbach. Här fanns ett tag en bro över till andra ändan av banan. Då den näst intill aldrig användes lades den ned (i soporna). Trots att linjen fortfarande är i bruk har jag av praktiska skäl satt en stoppock här, det räcker med att oavsiktligt ha kört över kanten en gång.

Det finns tre spår och en mindre kolningsanläggning på stationen. Spår ett på insidan av plattformen är i huvudsak avsedd för motorvagnen då det är betydligt mindre omständigt att göra rundgång på spåren två och tre. Stickspåret till höger är lastplats för kreatur och betor. Detta är också ett område som kommer att få lite mer detaljer när sådana hittats.

På väg österut passeras en banvaktsstuga innan bron, härifrån utgår en vandringsled upp i bergen. Det gäller att inte ha anlag för svindel när man står på träbron (skymtas bland granarna) och tittar ner i ravinen.

För dom som inte gillar att springa omkring i skogen finns det både bad och fiske som alternativ.

Vad vore en tågbana utan det klassiska "hörnberget"? Med hjälp av bakgrunden kan man få det att se betydligt större ut. Det blir även mer motiverat med en tunnel. Notera den djupa skärningen innan tunnelportalerna, man fyller inte upp runtom för att få en längre tunnel. Jag når utan större besvär att rengöra spåren i tunneln. Vandrarna kan pausa i den lilla krogen innan vidare färd på turen mot de högre bergen i fjärran. Fåren har bestämt sig för att stana kvar i det frodiga betet.

Det finns givetvis en hel del andra stationer på den här ganska långa linjesträckningen. Här har vi Därligen, det är mitt "Öppna" tågmagasin. Orten i sig själv har av plats skäl hamnat ute i fantasin. Spåren har av praktiska skäl hamnat i verkligheten. Lite dolt kan man väl ändå säga att det är, står man på andra sidan syns det inte så väl.

Linjen från Gutenbach kommer in öster ifrån och passerar sågverket. Härifrån ser man inte Därligen.

Sågen drivs av vattenkraft och timmer kommer in från gårdarna runt omkring. Dessa transporter sker mestadels med lastbil men ännu förekommer det hästtransporter. Det är också något jag letar efter. Då jag vill ha något tidstypiskt kan det ta tid. Men som sagt, en modelljärnväg blir aldrig klar.

Güglingen är den största orten längs linjen. Merparten av bebyggelsen ligger söder om stationen (vänster) Västerut bär det vidare mot hamnen. I de två andra väderstrecken ligger mest skog och lite gårdar. Även Güglingens station har tre spår, det går en hel del sågat virke härifrån.

Mitt emot stationsområdet ligger affären och skolan. I dag är det "wochenmarkt" på skolplanen, då kan inte barnen leka där. Nu är det här ju på -60 talet så det är inte förbjudet att leka i skogen. På marknaden säljs lokalt producerade produkter och folk tar sig tid att prata med varandra. Då händer det ofta att en och annan Bratwurst slinker ner, tillsammans med en god öl.

Strax utanför Gugglingen ligger Müllers kvarn, hit kommer bönderna med spannmål. Detta skickas via järnväg till hamnen, men det mesta förädlas och fraktas i G-finkor till förpackningsindustrin.

Färden går vidare, ravinen vid kraftverket passeras via en bro i en flack kurva. Ett tegelbruk dyker upp strax innan nästa anhalt.

Vi inkommer på spår ett vid Talheims station. Även här ligger bebyggelsen i fantasin d.v.s. utanför kanten. När man bygger på det här viset är det bra med att ha god fantasi, det håller även kostnaden för inköp av fastigheter nere.

I Talheim finns även ett par stenbrott, ett fysiskt och ett imaginärt. En liten ort men med ganska stor järnvägstrafik. En anledning till att bygga med -60 talet som förebild är att det fortfarande fanns småskalig frakt med järnväg, och det är ju trevligt.

Av någon outgrundlig anledning har naturen med hjälp av vatten gröpt ur en bit av landskapet. För oss som bygger modelljärnväg är det tacksamt då vi får en legitim anledning till att bygga en bro. Här i Ängelholm diskuteras "legetimiteten" av dylika flitigt.

Efter några kilometer anländer vi till kanalhamnen (det är nog det vattnet som hjälpt naturen med urgröpningen) Nyttan av ett ställverk här är nog försumbar, men det struntar jag i för det ser fint ut. Farben AG tillverkar saker, men jag vet inte vad. På den öppna planen kommer jag att ställa upp dom när jag kommit fram till vad det är.

En hamnkran är väldigt användbar i en hamn, dessutom gillar fiskmåsarna att sitta på den. Jodå det har gått åt några askar med fåglar från Preiser. Det anländer mycket kol till hamnen då förbrukningen är stor i hela regionen.

Det är bara motorvagnen som kör persontrafik sista biten ner till hamnen. Anledningen är svårigheter med rundgång av loken. Om man ska göra detta måste man köra in på oljeterminalens område och där gäller särskilda regler för trafik med ånglok. Hamnmagasinen hanterar en mångfald av gods så här kan nog detaljeringen fortgå ett bra tag.

Även olja förbrukas i regionen och beräknas ta över en betydlig del av kolets roll. Oljan transporteras med speciella oljepråmar. Då vi nått slutet av vår resa är det dags att summera våra upplevelser.

Jag börjar med ett citat taget ur boken Små Tåg av Jan Jangö: "Försök med en "story" kring landskapet, för att tala svenska". Det är just detta som ligger till grund när jag designar mina banor. Landskapet ska vara underlaget till varför järnvägen kom att ligga just där den ligger, inte tvärt om. I det här fallet var stationerna ganska givna men placeringen kunde varieras. Valet av företag längs banan har för mig varit sådana som har en intressant och passande byggnad.

Innan spår och byggnader placeras på underlaget planeras terrängen som om de inte fans där från början. Efter detta kan markarbetena ta sin början. I vårt fall är det onödigt att sätta ut en massa träd innan detta arbete, många av dom ska ju ändå "avverkas" för att få framkommlighet. För mig är det absolut ingen nackdel att inte kunna köra runt. Som ni sett tidigare fanns möjligheten men den gav inget mervärde åt trafiken. Att titta på något som bara kör runt, runt hela tiden blir fort (väldigt fort) enahanda. Under det senaste halvåret har jag "projekterat" en ny bana, det har förekommit olika alternativ. Alla har refuserats. Anledningarna har varit att jag redan byggt liknande eller att det bara blivit en ny variant av vad jag redan har. Så med mycket stor sannolikhet blir det inte någon mer ny bana.

Från Tyskt till Svenskt

Tage Danielssons monolog om sannolikhet och ett test av Jeco;s senaste Y6;a resulterade i att min bana fått en ny inriktning. Med hjälp av fantasin och sannolikhet blir det nu den bana som projekterats. I stället för att riva och bygga nytt gör jag om vissa saker. Genom att avbilda en bana som aldrig blev byggd (förutom att jag byggde den i modell när jag var 12 år) nämligen Vegeholm- Mölle får jag min skånska bana i slutet av -60 talet. Alternativa sanningar har ju varit poppulära på senare tid, så varför inte hänga på. Genom att avbilda en bana som aldrig funnits (sanning) och lägga spår och byggnader som inte finns eller funnits tidigare är man fri att bygga en alternativ bana (sannolik) 

Hamnen var den del som fick stryka på foten för att ge plats åt Vegeholm. Här är jag mest nära verkligheten nu.

Rensad ner till "bottenfrigoliten" är det klart för Vegeholm att ta form. Det blev lite märken efter bakgrundsmotiven och eftersom banan förlängs valde jag att sätta upp ny bakgrund.

Då ytterdörren numera är "blindad" kan jag förlänga banan med nästan två meter. En frigolitskiva täcker dörrsmygen så att en ny bakgrund kan sättas på hela sträckan. Kajen och vattnet har försvunnit, visserligen rinner Vegeå i närheten men inte så nära.

Lite modifiering av landskapet blev det.

Nere till höger kommer linjen som finns idag, Helsingborg - Halmstad. Stationen innan var Rögle (finns ej längre) och Kattarp som fortfarande finns. Vegeholm var vid denna tid trespårig, idag är det ett mötesspår (troligen tänkt station) Avikande spåret överst till höger leder mot Ängelholm. Till vänster gick ett stickspår ner mot tegelbruket. Nu blir det början på linjen mot Mölle. Så här långt håller jag mig nära sanningen. 

Byggnader, vägar, och andra "hårda" ytor är grundklara (betyder att det ska göras mer sedan) Belysning i husen är klar. Rälsen är ballastad, rostmålad och smutsad. Landskapet har fått sitt underlag för att sedan utökas med bottenvegetation, buskar och träd.

Trädgårdarna kommer att växa fram undan för undan. Det ligger 240 granar som väntar på att planteras ut och lövträd blir det nog drygt 100 av. Ni tänker nog "var ska alla dessa få plats" men jag lovar, det är inte klokt vad 3 - 400 träd tar slut fort. Detta innebär att banan nu passerat 3000 träd. Jag har med andra ord omsatt en mängd lok och vagnar från Rürgebiet till landskap på denna banan. 

Det blev lite över 3300 träd totalt. Här den tillbyggda delen som är linjen från Kattarp - Rögle. Tekniskt sett är det ett tågmagasin som är öppet, ridån av granar gömmer delvis fordonen. Jämför med en teater där skådespelare står bakom kullisserna och väntar på att få ta plats på scenen. Här är det en Y6;a som är på väg in. Det gäller att ta vara på alla vrår i hobbyrummet. Lägg märke till bakgrunden som täcker ytterdörren, bara en fastklämmd frigolitskiva som tapetserats över. Lätt att ta bort utan åverkan.

Tåg som inkommer till Vegeholm och ska till Mölle går in på spår ett närmst stationen. Spår två är linjen mellan Helsingborg och Halmstad. Tanken på att elektrifiera denna finns. I så fall blir det en Du med två vagnar, dessa skulle mest fungera som statister. Det är dock inget som hindrar en och annan "provtur" till Mölle.

Y6;an är nu på väg mot Ängelholm, in på scen från höger sorti åt vänster. Korta tågset gör att "pjäsen" kan varieras ganska rejält.

Återigen döljer granarna vad "publiken" inte ska se (i alla fall inte för mycket) I verkligheten är Vegeholmsskogen en mycket stor granskog, åtmindstånde med skånska mått mätt.

Tejpen på rälsen är som skydd när jag limmar grönskan

Trotoaren blir en grusad variant. Just det här huset är en fotoaffär men det fanns ingen sådan i Vegeholm. Eftersom mitt första jobb var som lärling hos en fotograf med både atelje och butik ville jag ha med den någonstans. Som sagt på en fiktiv bana med ett stänk av sanning kan man stuva runt saker som man vill.

Staket och häckar är en god ide att sätta dit i ett tidigt skede. Därefter kommer plattbelagda och grusade ytor eventuella större rabatter kan man också göra i detta skede. Mindre sådana och småbuskar brukar jag sätta ut efter att gräset kommit på plats.

Remsan med grövre vegetation bakom husen var lättare att göra innan husen sattes dit. Vegeholm kommer med stor sannolikhet att dyka upp även i avdelningen Detaljering.

Gräs och grus är lagt på i alla trädgårdar.

Ett tagtrådsstaket intill spåret var tillräckligt på -60 talet, det här är gjort av tandpetare och grå sytråd. Små buskar har växt upp lite här och var intill husen. Även mindre träd i trädgårdarna har kommit på plats.

Dom här små buskarna eller om man så vill stora grästuvorna från Noch är dekorativa och lätta att lima dit med Foam Tack Glue. 

Småvegetation intill staket, husväggar och som här även i gräsremsan mellan vägen och spåret kommer från Woodland Scenic. Jag limmar med Fallers bruna lim, då ser det ut som jord under grönskan. Gruset och gräset är för övrigt limmat med samma lim.

I de flesta Auhagen byggsatserna ligger en påse med "blomflock". Jag har sparat detta och sorterat det i tre fraktioner. Den finaste använder jag i blomlådor och krukor de andra i rabatter, som här intill husgrunden. Den fina kan man även "stänka" lite på små buskar som fuktats med Scenic Cement så får man en blommande buske.

Nästa steg blir att "vädra" vägarna och sätta staket runt fabriken.

Granridån som döljer, men ändå inte, infarten från Rögle.

Raden med granar framför fönstret förbättrade intrycket och förvillar en del. Tyvärr är det enda öppningsbara fönstret i rummet så jag kan inte dölja det som med de andra och dörren. Jag "laborerar" med en minibakgrund under fönstret, vi får se hur det går. 

Jag fick tag i Heljans lilla svenska trähus som sedan länge varit utsålt. Färdigbyggt och dessutom välbyggt. Bilden ovan visar var det ska placeras. Det är ganska enkelt att "röja undan" grövre vegetation, bara att skrapa av. Då här var plant underlag behövdes ingen uppfyllnad.

Huset på plats och fäst med ett par klickar lim. Buskar och granar ligger på ömse sidor och väntar på återplantering.

Här ute på landet blir det bara grus runtomkring.

Återstår gör då smådetaljer som växter, folk och annat som tillhör ett "sommartorp". 

Här nedan följer en bildkavalkad på hur banan ser ut i december 2021. Jag har umgåtts med planer på att riva banan och därför gjort projektering av en eventuellt ny. Det skulle, för att höja ribban, innebära att bygga en "järnvägsmodell". Min slutsats blev att jag inte har så stark längtan att gå in i ett sådant projet. Jag är inte villig att förstöra den här banan för något som mycket väl kan bli ett misslyckande. Även om jag kanske har större erfarenhet än många andra när det gäller att bygga tågbanor så inser jag också att här finns en gräns som är mycket "luddig". Efter bilderna kommer lite tankar om fortsättningen på banan.

Det finns en del funderingar på vad som kan göras för att tillföra något nytt. Efter att ha "restaurerat" Heljans svenska bondgård har jag lite ideer om några andra hus som kan få ta plats på banan. Antingen de ersätter något befintligt eller upptar någon ledig plats. Heljans kyrka är på ingång, den är egentligen på tok för liten i H0 men använd rätt kan det bli väldigt bra. När detta  skrivs snöar det kraftigt ute, d.v.s. ett riktigt hobbyväder. Jag kan tänka mig ett trevligt rum att tillbringa dagen i.

Kyrkan placeras i bakkanten och med lite träd emellan de större husen. Det är meningen att den optiska effekten ökar djupet.

Följden blev att byggnaderna på bordet bakom blev alldeles för stora.

Nya byggnader i H0 / TT gör att det harmonierar bättre, byn ser dessutom större ut.

Bättre propportsioner.

För att busschaufören inte ska behöva vända bussen bygger man en ny väg som ansluter till "stora vägen"

Det innebär en ny järnvägsövergång.

Inbäddad i grönska uppnås effekten av att kyrkan ligger längre ifrån de andra större husen. Även perspektivet gentemot de nu mindre husen i byn Heljaröd som ligger på andra sidan gången stämmer bättre.

Med enbart 60 cm djup på bordet är bakgrund och lite mindre hus en förutsättning för att öka djupverkan. Bilden skvalrar även om vad som komma skall. Överledning!

Nu stämmer gården mer med vad vi kan se här i Skåne.

Det blir inte frågan om någon rivning av banan då jag inte anser det motiverat. Däremot en rejäl uppgradering som gör att det "tyska" draget bleknar bort ganska rejält. En avgörande faktor i sammanhanget var att vi fick förtroendet att avyttra Christer Engströms kvarlåtenskap när det gäller hans modelljärnväg. För er som inte vet vem han var så ska ni leta reda på böckerna Allt om Modelltåg av Engström - Friberg - Karlsson. Dessa tre är välkända av oss modellrallare som varit med sedan lång tid tillbaka, var och en av dom med sina speciella kunskaper.

Eftersom Christer hade svensk inriktning på sin bana sammanföll detta väl med min konvertering till svenskt. Man kan säga att det var de saknade grejorna som uppenbarade sig. Därav "rivningshysterin" som förrvisso kan te sig mycket värre i verkligheten.

Affären blir ersatt likaså kiosken, stationen, och de två främsta husen. Av dessa kommer alla utom stationen från KMJK. Affären och kiosken köpte jag därifrån efter att ha byggt de andra två som fanns bland Christers grejor. Laserskurna med otrolig passning. För er som har vana av att bygga plastmodeller i de högre klasserna är det inte svårare att bygga dessa hus. Det tar bara lite längre tid. Ligger du i "divisionen" som ändå målar plasthusen så är det ungefär samma, men resultatet, ja bilderna talar väl själv.

Kullmars lanthandel låg i det Jonstorp jag växte upp i och deras yngste påg och jag hängde ihop mycket och hittade på en massa spännande saker. Det verkliga huset såg inte ut så här men i min fiktiva värld är detta bra mycket bättre än det som stod här tidigare. Du kan ju gå tillbaka lite och avgöra själv, beakta att vi är i början till mitten av -70 talet.

Görslöv ligger någon kilometer utanför Jonstorp och det fanns en foderfabrik där, den här från Christers bana passar ännu bättre än den som jag hade tidigare.

Den bildkavalkad som följer blir det sista inslaget om den här banan.

När du läser det här finns denna bana endast på bilder. Det finns mer än en anledning till att jag rev den. En inte oviktig sådan var att växlarna börjat fungera otillfredsställande, en tredjedel av dom strejkade, och det finns inte några nya att få tag i. Att jag gillar själva byggandet har väl stått klar sedan länge. En natt när jag satt och tittade från det håll som ovanstående bild visar kom visionen hur jag skulle göra. Det slog mig också att jag kan göra det ett eller flera "snäpp" bättre. Uppgraderingen som gjorts på denna bana var till slut lite för många kompromisser. Nu ligger grunden för den nya klar och rälsläggningen är påbörjad. Det blir med stor sannolikhet ett nytt avsnitt med denna här i galleriet. Förvisso dröjer det nog några veckor innan dess