Eurohobbys Byggsidor

Att riva banan

Jo det hör faktiskt hemma i denna publikation. Jag har själv troligen svenskt rekord i antalet rivna banor, 32 av 45? Varför river man? Förutom att man tröttnat på hobbyn (hemska tanke) är det flera orsaker som samverkar. Vanligast är nog att man skaffat sig mer erfarenhet och fått nya idéer av detta, d.v.s. blivit duktigare. Ett annat skäl kan vara att det är själva byggandet som är den drivande faktorn i hobbyn. För mig har det varit en blandning av dessa tre. Nu känns det som om jag nått "ändhållplatsen".

Förvisso har jag en del "konsultjobb" att ta till om abstinensen blir svår. Det som kommer nedan är bara lite tips, inte regler.

Det elektriska kan vara mer eller mindre omfattande att montera bort. Ställverket dit alla trådarna går är ju lämpligt att börja med, då det oftast sitter i vägen när man ska nå in på banan. I detta fall finns även många komponenter som ska sparas. Kablar under 2 meters längd låter jag gå till återvinning. Det blir lätt "plottrigt" att bygga ny bana med dessa.

Sedan letar man sig fram till punkten där tråden är ansluten till förbrukaren och klipper av den där. Jag brukar samla alla kablar av samma färg i knippen, jämna i ena ändan, och sätta ett gummiband för att hålla ihop bunten. Då är det enklare att hitta en längd som passar vid nybygget.

Att börja vid kanterna är väl ganska naturligt då risken att skada något blir betydligt mindre. Börja med att ta bort figurer, bilar och andra smådetaljer. Sedan träd och större buskar.

En större vattenyta som man tycker är fin kan mycket väl sågas ut för att "planteras" in på den nya banan. Byggnader kan man ta vartefter man når dom. Det är en stor fördel om dessa kan ställas i en hylla, packar man ner dom i en låda ökar risken för skador.

Räls, växlar och signaler tar man efterhand som "grävskopan" tuggar sig inåt. På den här banan där rälsen var delvis rostmålad och ballastad gick en fjärdedel av växlarna och hälften av rälsen direkt till metallåtervinning. Jo tyvärr är det så när man bygger på den nivån. Att börja med dålig räls när man ska bygga en ny bana sänker nivån markant på denna. När min nuvarande bana ska rivas (kanske av någon annan) står det i manualen (ja jag har faktiskt en sådan likväl som ett testamente) hur rivandet bör göras. Inget av rälsmaterialet är lönt att spara på, dessutom har Fleischmann Profiräls i H0 utgått så man kan inte komplettera.

Om du har luftledning med tråd då bör denna tas ner i ett tidigt skede.

Stuva undan efterhand och använd dammsugaren flitigt. Att stoppa frigolitbitar i en plastsäck är besvärligt då statisk elektricitet gör att bitarna "hoppar" ur efter ett tag när du försöker slänga dom. En pappkartong fungerar bättre.

Den här anläggningen (i vinkel) kunde, när endast bottenramen var kvar, delas så det blev enklare att arbeta.

Så återstår då bara finalen. Även om det "svider" i själen gick det mesta av spårbädden till återvinning. Det enda som användes till den nya banan var merparten av furuvirket. Detta blev ramverket till mittendelen av Åsliden som du hittar i Galleriet. Anledningen till rivning av denna bana var åldersskäl, dock inte av banan. Med stigande ålder blir vi inte smidigare, jag började få svårt att balansera på en pall när jag skulle göra något inne på banan (det är ju givetvis där loken spårar ur, inte ute vid kanten) Minnet blir inte heller vad det varit (värst var att man glömde att man stod på en pall) Mitt ställverk var magnifikt, hade man inte kört på ett par veckor fick man börja med en repetitionskurs i hur det fungerade. 

Innan man börjar på en ny anläggning är det en god idè att "snygga" till alla kabeländar på elgrejorna.