gütenbach

       Eurohobbys Byggsidor

Gütenbach

Innan rivningen av förra banan var sedan lång tid denna bana planerad. Givetvis var det inte in i minsta detalj utan mer generellt. Eftersom kroppen sagt ifrån gällande arbetsställningarna skulle det bli något som mer eller mindre kunde hanteras sittande. Några “orangutang armar” har jag ej heller så djupet 60 cm var vad jag stävade efter. Spår / trafikmässigt inte något tillkrånglat och ej heller dolda spår. Det blev fyra stationer och en hamn med hållplats. Körningen sker mestadels från punkt till punkt. Det finns en bro som ganska enkelt kan åstadkomma rundkörning om så önskas. (sker mycket sällan) Det som hägrar med denna typ av bana är att man kan få in ganska många småstationer och ändå ha bra längd på spåret mellan dom. Jag hittade en artikel med tecknade bilder av en modulbana i en tysk Mj tidning. Dessa blev inspirationen till nuvarande bana.

Skivan är 12 mm konstruktionsplywood och översidan är 730 mm över golvet. Jag ville ha den något lägre men då kom det i klammeri med elementen. Landskapet byggs upp av vanlig billig frigolit, det räcker väl för det här ändamålet. Den är betydligt enklare att skära än de tätare typerna. 0-nivån för spåren är satt till 50 mm över skivan för att kunna gå ner med spåret samt göra undergångar för t.ex. vattendrag och vägar.

Nytta och nöje! Sidorna vilar på konsoler, mittdelen är fristående, mycket av ramverket till den gamla banan har återanvänts här. En stor “omorganisering” av husets förvaringsbehov har gjorts så att saker som inte används ofta finns här.

En hamn var inte med bland bilderna på modulerna. Här var ett avsnitt där den ligger för sig själv vilket är bra då storleken på byggnaderna gör att de dominerar. En hamn genererar dessutom en varierande godstrafik. Oljedepån “legaliserar” dessutom mitt talrika innehav av tankvagnar. Att byggnaderna redan fanns var ju även det ett skäl till att bygga denna del. Spåränden i förgrunden var från början en tanke på rundkörning men på andra sidan stupade det på kurvradien. En pall som stod i vägen skulle senare bidraga med lösningen.

Efter hamnen kommer en tvåspårig station. Stickspåret i förgrunden var tidigt vikt för ett stenbrott. Det andra stickspåret skulle ha ett spannmålsmagasin. Genom att gå över till motsatt sida av mittsektionen blir det rejält stora radier. Här kommer huvudstationen med bebyggelse att ligga. Det är bara vid transformatorn det är mindre, men 550 mm är väl godkänt. Märk att ingången till kurvan är progressiv för att få en mjukare övergång. Vidare bär det ner mot ett "öppet tågmagasin"

Genomytterligare en stor kurva kommer vi till andra ändan. där bron över till hamndelen ska vara. Stationen här var den bild i artikeln som inspirerade mest men som på grund av byggnader som inte gick att uppbringa troligen inte skulle gå att bygga, hur det blev får du veta längre fram.

Detta är bilden i artikeln

För att kunna skära med värmetrådsskärare och få perfekt resultat har jag gjort en enkel jigg. En plåtskiva sticker ut ca 5 mm från kanten av plywooden, två vinkeljärn fästs med skruvtvingar med 620 mm avstånd från varandra. Detta gör att man får in kortsidan av frigolitskivan här. När man ska skära över lägger man en stållinjal över skivan som tillsammans med plåten ger stöd åt tråden. OBS man måste ha eltejp på vinkeljärnens sida mot plåten och linjalen för att inte kortsluta tråden.

Det går att skära i 100 mm tjock frigolit men jag använder mest 50 mm, det är mer lätthanterligt. Glöm ej att “renskära” kanten om du ska ha precision, då denna för det mesta inte är rak.

För plana ytor använder jag 30 mm skivor och justerar höjden med klotsar.

För att kunna göra en ravin duger inte 50 mm sänkning. En fördel med konsolerna är att man kan sänka några för att på så sätt komma lägre ner med skivan lokalt. Åt andra hållet skulle också fungera. Om man vill ha en stigning in mot väggen kan sätta kortare konsoler med successiv ökning av höjden. Anledningen till detta är att det ser så snyggt ut när tåget kör över denna bron. Den känns igen från tidigare banan. Här nästan krävs det en rejäl kurvradie, och det är det också.

Det behövs lite tyngd för att hålla bitarna på plats medan limmet torkar. Här går det inte med smältlim som jag använder annars (jo till distanserna mot skivan) då det svalnar innan skivan är på plats. Dessutom hinner man inte finjustera den.

Lim och färgburkar ger bra press. Lite distanser behövs för att det ska bli på rätt ställe.

När spårplanen är fastslagen och nivåerna för stationerna är gjorda ska spåren läggas. Eftersom jag använder Fleischmann Profi räls och kör analogt kommer jag att använda mig av växlarna för att styra spänningen. Genom att ta bort två “byglar” i växeln styrs spänningen till det spår som växeln är lagd åt. För att ytterligare förenkla är de motstående växlarna kopplade så att endast en “knapp” behövs för varje spår. Detta innebär att jag på mitt öppna 3-spåriga tågmagasin i stället för åtta “knappar” endast har tre. På huvudstationen, som också är 3-spårigt samt har två stickspår blir det fem stycken. Det öppna magasinet till höger blir en fejkad station, här är spåren raka och ligger längs med kanten. Huvudstationen till vänster ligger lite vinklat och i svag böj. Detta för att det inte ska se så fyrkantigt ut. För att kurvradierna ska bli så stora som möjligt korsar spåren varandra vilket gör att det måste bli en nivåskillnad. Stigningen ligger på 1,5 %, så även den lilla VW bussen från Brekina klarar av att trafikera hela banan.

Då jag har något större bredd på banan än modulen på bilden blir det ett spår mer på denna stationen. Lokstallet skulle egentligen varit med endast en port men då det fanns plats för ett med två blev det så i stället. Fleischmann Profi har mycket bra flexräls så jag använder den i största möjliga utsträckning, bl.a. för de stora kurvradiernas skull.

Jag “punktlimmar” rälsen och då behövs det många tyngder för att hålla ner den.

Detta är den snävaste kurvan på banan. Den är progressiv då flexrälsen börjar ingången, följt av en motkurva till växlar och sedan en radie två kurva och sist en till motkurva till växlar. Sedan blir det samma igen fast “baklänges”. Stigningen är utskuren i frigolit och så att säga “platsanpassad” vilket innebär en del petande på miniräknaren.

Givetvis provkörs allt noggrant innan spåren limmas fast. Ströminmatning sker på var annan meter, för att eliminera spänningsfall. I stället för att använda en grov matningskabel från trafon har jag tvinnat ihop två vanliga fram till bortre kortväggen.

El på modelljärnvägen är det som jag upplever som att de flesta modellrallare har problem med. Dom som inte har det verkar till att försöka göra det så krångligt som möjligt för att få det. Kanske lite generellt, eftersom jag började med el för över 60 år sedan är det för mig enkelt. Nu är det väl förvisso så det man kan är enkelt relativt sett. Jag har haft anläggningar som skulle få vilken politiker som helst att bli grön av avund när det gäller att krångla till det. På denna banan är det i princip bara växlar och signaler i ett system och belysning i ett annat som står för el delen. Enkelt men fortfarande tidsödande. Då alla kablar är definierade så drar jag allt i samband med rälsläggningen. Allt läggs uppe på bordet, krypa kan jag inte längre. Någon frågar: Vad gör du om en kabel går sönder? Jag har aldrig varit med om att en kabel legat och gått sönder av sig själv. Händer något så är det i ändarna vid anslutningar, där kommer man åt. Att man sedan råkar SKÄRA av en kabel, är en helt annan sak. Ring först gräv sedan, sa man.

Kablarna förläggs i stammar vilka läggs på skyddsavstånd från borr och kniv. Jag har råkat skära av kablar vid ett par tillfälle. Sedan likt verkligheten fylls det igen och även i verkligheten händer det att man gräver av en kabel.

Hamnspåren i stort sett som det ska vara

Samma med lilla stationen. Det blir ett stenbrott där burkarna står.

Här återstår bara att slutjustera stickspåren. Detta är också den vy jag har när jag kör. Körpanelen kommer att sitta på gaveln och trafon stå där den är nu.

Ändstationen där det blev ett par mindre ändringar av stickspåren efter att de blivit lagda. Det är enkelt att ta upp rälsen när den är limmad med Woodlands frigolitlim.

Bakgrunden är definitivt inte något som ska sparas till slutet av bygget. Då blir det mycket jobb att få dit den eftersom det är en massa saker i vägen, dessutom är det svårt att anpassa till det man byggt. Ett hus kanske skulle stått några cm åt ena eller andra hållet för att det skulle se bättre ut. Jag har valt att sätta den direkt på väggen, det finns så mycket hål i väggarna redan. Vid den rivning som förr eller senare kommer blir det frågan om “total make over” av rummet.

Landskapningen har börjat, skära och limma. skära och limma. Det blev en hel del skivor innan slutet nåddes. Resultatet blev en bana som inte är så “slätstruken”

Påklädning pågår.

Bekvämlighetsflaggad arbetsplats!

Stadsplanering! Alla hus placeras och märks ut, linjer dras där kablarna ska ner. Det blir kopplingspunkter i varje hus. En 2 polig stickkontakt för anslutning till hus som har belysningen fast i själva byggnaden. Huset kan då lätt flyttas vid arbete.

Ett snitt med vass kniv efter linjen och sedan “gräv ned” kablarna med en skruvmejsel.

Här är allt täckt med gipsbinda och på denna ska läggas “gipsvälling”

Hamnen börjar ta form

Manipulerade Auhagen byggnader.

Vägarbete! Lika bra att måla större än det slutliga resultatet, smutsning följer.

Ballastning är tidskrävande, men en bit i taget så har vi snart kommit runt.

Integrerad körpanel, form och funktion!

Viessmanns husbelysning, rum för rum. Brawas kontaktlist.

Vintern är över, bara lite vitt kvar. Woodlands Erth Undercoat kom med våren.

Eftersom det jag håller på med nu är något som jag gjort ganska många gånger, dock med variationer, går det undan. Tanken är att komma fram till grönska och detaljering då detta kommer att göras på annat sätt än hur jag, kanske av slentrian, brukar göra. En annan orsak är alla sparade “restprodukter”, det blir inte av att man provar något nytt. Det är ju ändå frågan om strössel för över 50:-, vadå snålhet och vishet! Eftersom det är samma räls som tidigare blir ballastningen densamma.

Jag har bara dragit ut den längre då det blir mest natur kring spåren.

De gjutna bergformationerna (Woodland) har brutits och limmats fast i stenbrottet.

Tekniken att färgsätta kallas “Leopard Spotting” och finns demonstrerad på Woodlands hemsida, det finns en massa annan rolig teknik där också. Jag ska använda en del av den. För mig känns det visserligen lite väl amerikanskt och efter att ha testat lite grand så tycker jag även att det stämmer: Kvantitet och fort ska det gå, resultatet känns på något vis “hafsigt” det blir för min del lite av “hybrid” då jag låter det ta lite mer tid och “pyntar” med mer eftertanke. Det är ju ett resultat man ska leva med ett tag.

“Bottnen” där jag målat gipsen med “Earth Undercoat” är första steget att frångå “Same procedure as….” Därefter har jag, i stället för att spreja på, penslat cenic cement. I denna häller jag “Blended Turf T50” När Det torkat dammsuger jag upp överflödet i en strumpa och återanvänder. Nu får jag ett underlag där Turfen inte täcker helt utan “marken” tittar upp lite här och var. Från detta ska “landskapandet” utgå.

Ett omdebatterat ämne är vilken räls som är mest naturtrogen. Som jag ser det finns det ingen, tagit direkt ur förpackningen, som ens är i närheten. För att dämpa intrycket av blank metall och plast kan man “förädla” rälsen mer eller mindre. Räls med banvall gör bara en “vädring” stor skillnad. Räls utan banvall bör ballastas om det ska se något ut. Det är en avvägningsfråga hur långt man ska gå. Ju högre ribban läggs ju mer ökar risken för sämre driftssäkerhet. Den räls jag använder nu (Fleischmann Profi) är nog inte tänkt att förädlas alls, då det är väldigt lätt att lim och ballastkorn sätter funktionen ur spel. Egentligen skulle jag bara vädrat den men då “fegar” jag ur. Eftersom jag vet var “nålsögonen” finns kan jag undvika dom. Tyvärr glömmer man sig ibland och upptäcker en växel som inte lägger om som den ska. Jag har tidigare sagt att jag inte kunde hitta någon typ av bana som jag inte byggt eller skulle vilja bygga. Men jag tror det finns en i alla fall, om man går lite utanför ramarna. Det enda jag har nu förutom tågen som är statiskt är vattenhjulet på sågverket (en eftergift åt att jag inte fick någon när jag var yngre) Det jag hittills byggt är modelljärnväg, men om vi tar begreppet järnvägsmodell i betydelsen att vi så långt möjligt ska efterlikna verkligheten kanske vi skulle ändra förutsättningarna. Låter vi allting vara statiskt bortfaller många problem, framför allt med rälsen. Tillig är (vad jag vet) enda rälsen där växeltungan är hel, som i verkligheten. Dessa växlar hör inte till det lättare att applicera. Hur som helst skulle jag använda detta system och möjligtvis göra en fast “rutt” genom landskapet. För en hel del modellrallare är det nog byggandet som är det mest hägrande, så är det för mig. Men man vill ju gärna kunna köra lite också. Jag är inte där ännu så vi blir kvar på denna banan och tittar på vad jag gjort med rälsen.


Så här blir det med tilläggs ballastning, helt OK men som sagt lite väl mycket plast och metall.

Tittar du på verkligheten är inte rälslivet ljust rödbrunt rostigt utan nästan svartbrunt. Jag använder “Chokladbrun” Humbrol matt enamel. Att mörka ner sidan på skenprofilen gör även att rälen ser lägre ut. Nu har vi fått lite mer “diskretion”.

Med lite “vädring” är jag på den nivån som jag är nöjd med.

De tre byggnaderna i mitten är egenhändiga “kompositioner”

Sträckan fortsätter genom tunneln, som är det enda som täcker banan.

Nästa anhalt är den “öppna dolda bangården”

Vi kommer in från höger på “huvudstationen”

Och fortsätter ut över ett par broar.

Förbi tegelbruket

In på mötesstationen, som egentligen bara skulle blivit en hållplats (men det är jag som bestämmer)

Stenbrottet är hyfsat produktivt så det blir en hel del trafik på stationen.

Det blev en bro till innan hamnen.

Nerbantad version från Ruhrområdet.

Och här är bron som på 30 sekunder kan göra det möjligt att köra runt.

Jag är klar med “grovjobbet” nu återstår “finliret” och detta kommer att pågå lite mindre intensivt och i perioder fram till dess att något nytt “bygge” hägrar så mycket att ytterligare en rivning blir följden. Nu tar jag paus från detta banbygge och fortsätter med Ralfsta, du kan följa det här i Galleriet

Copyright © All Rights Reserved to Claes Olofsson